Aftonbladet – 5 maj 1859, sida 2

både luftslotten och brefvet. Hvad det sednare beträffar, blef det genast upptaget och helt varligt lagdt till de andra. Men hvar materialierna till. byggnadsverket gömdes är ej godt att säga — troligen hade de aldrig fått rum i förklädsfickan. Emellertid kände sig Thorborg så uppfriskad af allt det som förefallet mellan henne och befälhafvaren på briggen Örnen, att hon slutade sin lustfärd utan att ens minnas att den börjat med tårar. Detta utgjorde en kontrast till många andra menniskors: lustfärder,: der. tårarne icke lemnas qvar, utan troget göra sällskap hem igen, hvilket icke: hindrar läpparne att tala granna ord om nöjet och trefnaden. Nå; Pelle, det har gått bral Gått. som gått, mamsell! Men stopp, om jag får be... Jag hade en mening. Hvad då för mening; Pelle? Tackar som frågar... Jag ärnar mej spörja om mamsell Thorborg har någon verkekraft på jungfru Vivika, för jag tror attlöjtnanten kan ha kontrolörsfullmakten innan Augusti gått in ... te minstingen på slutet. Nån, frågade Thorborg, hemligt leende vid tanken att hon kommit ur det ena kärleksbryderiet i det andra, hvad blir meningen med det?, ara aJo, tackar som frågar, jag skulle vilja höra åt om mamsell märkt att jungfru Vivikas sinne saktat sej något, för har det bara stadgat sej något, så kan det nock, tänker jag, stadga sej mer. s Det försäkrar jag er, Pelle — jag vill häruti icke bedraga er-— att hennes lynne betydligt har mildrats på sednare tider; och hvad som dertill är säkert :det är, att någon raskare hustru ej kommer att finnas i:skärgården. Sedan för j ju pension, Pellel