Aftonbladet – 4 maj 1859, sida 3

SLANDADE ÄMNEN Ett strängt vilkor. Bland auktionskungörelserna har man i dess: dagar läst en så lydande: Torsdagen den 5 i denna månad försäljes härstä des för drätselkommissionens räkning en vid Strömsborg uti Målaren i marvatten liggande Storbåt, hvilken bör vid auktionstillfället kontant betalas och senast inom 14 dagar derefter afhemtas, hvarförutan det åligger köparen att vidtaga åtgärder till före. kommande af båtens vidare sjunkande, vid äfventyr, om sådant försummas, att köparen skall vidkännas kostnaden för densammas upptagande och undanskaffande. Stockholms stads auktionskammare den 2 Maj 1859. Drätselkommissionen. har här ådagalagt en ovan lig förnumstighet. Först ålägges köparen att vidtaga åtgärder till förekommande af båtens vidare sjunkande; det tyckes vara onödigt, enär köparen derförutan icke lärer kunna få någon nytta af båten, såvida han icke hugger sönder den, hvilket också vore ett medel att hindra den. från att sjunka vidare. Sedan hotas köparen, att om han icke vidtager bemälte åtgärder, så skall han få vidkännas kostnaden för båtens upptagande och undanskaffande. Men om nu köparen reparerar båten, och skickar den ut på Björkfjärden, och båten råkar der att törna på en klippa och sjunka, skall han äfven i det fallet vara anderkastad drätselkommissionens hårda vilkor? — Nytt bestraffningssätt I skolor. I en stor läroanstalt, som en tysk anlagt i London, nyttjas inga sådana straff som vid Upsala katedralskola eller Linköpings gymnasium, icke ens några straff, andra än sådana som lärjungen ger sig sjelf. Hvarje lärjunge har i sitt bokskåp en anteckningsbok, hvari han sjelf skall skrifva hvarje förseelse, hvarmed han beträdes mot skolans enkla ordningsreglor; på samma gång gör läraren en anteckning i sin motbok. — Vidare skall lärjungen hvarje timma i bok inskrifva ett betyg angående sin flit, sin uppmärksamhet o. as. v.; läraren uppskrifver äfven sitt omdöme deröfver. Hvarje månad erhålla föräldrarne en afskrift af begge böckerna. Sålunda blifva gossens karakter, förtjenster och fel i detalj kända af honom sjelf, af läraren och af föräldrarne; och alla tre kunna samverka i en riktig behandling: — En teaterskandal. På kongl. teatern i Lättich har nyligen förefallit ett ytterst förargligt uppträde. Der uppfördes en vaudeville: Min niece och min björn, och i första akten af detta stycke förekomma i fråga om sjösjuka några temligen mustiga infall, hvilka förste komikern, en hr Leopold, gjorde ännu mera märkbara genom åtskilliga betecknande åtbörder. Publiken blef förargad häröfver och tystade på honom, hvarpå Leopold kastade sina blickar öfver åskådareplatserna och sade halfhögt, men dock så högt att man kunde höra det i parketten: I ären några åsnor Stormen. tilltog naturligtvis, och man fordrade att skådespelaren skulle bedja om ursäkt; men han fortfor under det häftiga samtal, som han hade med publiken, att påstå, det han icke begagnat ofvannämde uttryck, och då flere reste sig och försäkrade, att de tydligt hade hört de förnärmande orden, svarade han med den anmärkning, att de måtte hafva vidunderligt långa örom. Nu var hvarje öfverenskommelse omöjlig, ridån måste nedsläppas, och regissören kom fram för att förkunna publiken, att Leopold. för sista gången hade beträdt teatern i Lättich. Skandalen hade emellertid varat så länge, att äfven. polisen fick tid att blanda sig i saken, och tvenne polisbetjenter infunno sig på teatern för att arrestera den ohöflige skådespelaren. Men: deras tjensteifver belönades icke. Leopold hade knappt fått ögonen på dem, förrän han försvann genom en lucka, hvilken senast hade blifvit begagnad af Bancos ande, och det lyckades honom att genom de underjordiska regionerna slippa ut på gatan. Sedan den tiden har man icke hört utaf honom. — En soen på Sadlers Wellsteatern i London. Nyligen tilldrog sig på denna teater följande obehagliga scen. Teatern hade blifvit uthyrd för uppförande af engelska operor. Den 15 dennes var Martha annonserad att gifvas till förmån för miss Fanny Huddart och teaterdirektören mr Tully; och huset var ganska väl besatt. Två akter af öperan speltes med stor framgång. Då ridån icke gick upp efter den vanliga tidens förlopp, hördes några rop på orkestern, hvilken, efter ett långt dröjsmål, visade sig och spelade ouverturen till tredje akten; men då ridån, efter ett ytterligare långt uppskof, ändock icke uppdrogs, repeterades ouverturen. Slutligen, då operan icke begynte, höjdes höga rop, hvisslingar och annat buller från alla delar af -huset, då mr Tully förklarade att det icke var hans fel att operan ej fortsattes, dr både han och hela truppen samt kören voro beredda att göra sin skyldighet. Mr Rosenthal steg derefter fram och sade att ingen af de personer, hvilkas namn ntes på sffischerna, hade erhållit pågon aflöning på 14 dagar, men detta oaktadt, ville de göra sin skyldighet; dock kunde de icke få upp ridån. Sällskapet vore likväl villigt att fortsätta operan framför ridån. Mr Rosenthal steg derefter, jemte några af kören, framför ridån, men oväsendet bakom var så stort att hans rösticke kunde HBöras. -Fruntimmerna visade sig derpå äfven men en tvist uppstod.mellan dem, som önskade, och lem, som icke önskade fortsätta operan. -En-hop cke spelande sujetter stego framför ridån och en stor ordvexling uppstod, åskådarne kastade en mängd halfpence ner på scenen, och under ifvern att upolocka dem steg förvirringen till sin höjd. Tumulet fortsattes en stund, och det var endast med stor nöda, som huset slutligen utrymdes, — Saltan Abdul Mesohid har gifvit en pension ft 3000 rdr bko åt mamsell Eveillard, en dotter af ranske konsuln, som blef mördad vid det muhamelanska ppor et i Dscheddah, Pensionsbrefvet var itföljdt ar följande: vackra skrifvelse från den turkiske herrskaren : Abdul Meschid Kahn till den un; lottren åf den mycket salknada fsencta Cor unga