Aftonbladet – 4 maj 1859, sida 2

f, — Assuradörerna i Hamburg vägra, en f hvad ett till Göteborgsposten ingånget telegrar underättar, att assurera mot krigsskada. — Uppgiften i gårdagsbladet om ett be J tydligare parti brun hamburgersirup, som blifv med. ångfartyget Svea hit införd, tarfvar så måtto rättelse, att qvantiteten af den im porterade sirupen utgjorde 45,000, och ick 400,000 skålpund, såsom genom tryckfel orik tigt uppgafs. — Ångfartyget Trollhättan, fördt af kaptei A. v. Gegerfelt, hitkom i går afton första gån gen för i år. från: Göteborg -med full last — Kronoångfartyget Balder har i gå hitkommit från Karlskrona. Fartyget har vic Mem landsatt en från Karlskrona hemförlof. vad båtsmanskommendering och lärer om fredag härifrån återvända, medförande på släp skeppsgossebriggen Wirsenn. — Morgondagens representation å Barnteatern, hvars program läses på annat ställe i bladet, gifves till förmån för denna teaters orkesteranförare hr E. Becker. — Redan i flera dagar har man hört åtskilliga berättelser om förvända tillställningar i fråga om den nya afträdesrenhållningen, såsom att anmälningar om rengöringsbiträde icke mottogos under flera dagar hos den gamla renhållningsinrättningen, utan att likväl tillfälle fans att få båda hos den nya förr än den 2 Maj, hvilket hade till följd, att så många anmärkningar sammanströmmat under dessa senare dagar, att till och med polis måst anlitas för upprätthållande af ordningen vid anmälningskontoren; att icke tillräckligt förråd af nya kärl varit anskaffade, till följd hvaraf de gamla blifvit i pråmarne uttömda och strax åter begagnade; att icke tillräckligt antal åkdon och hästar funnits i beredskap, så att det nya, ovana folket fått mera arbete än det kunnat medhinna 0.-s. v. Kommer nu dertill, att arbetsmanskapet lärer blifvit städsladt under sådana uppgifter och förespeglingar, att det nu befinner sig högst missbelåtet och anser sig så godt som vilseledt, såär det ganska antagligt, att en mängd svårigheter och obehag skola gifva Stockholms invånare känbara påminnelser om dess drätselförvaltnings vanliga oefterrättlighet. Saken är för vigtig, så obehaglig den än är, att vi icke skulle med det snaraste lemna en närmare redogörelse för vederbörandes åtgörande vid den tid, då de af allmänheten tillförsäkra sig högre afgifter. —