Aftonbladet – 4 maj 1859, sida 2

Den ryktbar vordne chefen för de icke mindre ryktbara Göingepresternan, f. d. utgifvaren af Svenska Biet, numera kyrkoherden i Broby och Emitslöf, hofpredikanten Angeldorf har haft det missödet att nyligen råka ut för ett åtal af så ovanlig och märklig beskaffenhet, att vi anse oss, med ledning af handlingarne, böra för detsamma redogöra, enär den ifrågavarande saken alltför gerna kan betraktas såsom en tidsbild, ehuru icke af det.glädjande slaget. Vid verkstäld revision i kammarrätten af Broby kyrkas räkenskaper för 1853—54 uppdagades, att nämde kyrkas behållning från föregående räkenskapsåret allenast upptagits in summa till 6326 rdr 2 sk. 8 rst., hvaremot den rätteligen borde utgöra 6966 rgr 2 sk. 8 rst. allt banko. I anledning häraf yrkades af öfverrevisionsdepartementet i kammarrätten att kyrkoherden Angeldorft, såsom räkenskapsförare, i första rummet, och dernäst kyrkovärdarne, skulle åläggas dels odtgöra kyrkan de obehörigt uteslutna rdr 640 bko, dels böta 25 procent af det anmärkta beloppet med 160 rdr. Kyrkoherden Angeldorff, häröfver hörd, anförde: att misstaget uppkommit blott från ett skriffel i 1852—53 års räkenskaper, som icke af Angeldorff blifvit uppgjorda: att, enligt hvad kyrkans exemplar af räkenskaperna utvisade, behållningen väl upptogs riktigt i trenne poster, nemligen kontant inneliggande 1393 rdr 18 sk. 8 rst., utlånta 5383 rdr 16 sk. och på indrifning beroende 189 rdr 16 sk., men att summan oriktigt angafs med 6326 rdr 2 sk. 8 rst., istället för 6966 rdr 2 sk. 8 rst.: att vid u prättandet af 1853—54 års räkenskaper hade Angeldorff.på god tro afskrifvit slutsumman efter 1852—53 års räkenskaper; att kyrkan skulle få sin rätt: att den i verkligheten icke varit henne beröfvad, och att derföre i 1855—56 årsrtäkenskaper skulle det anmärkta beloppetgenom hrAngeldorffs försorg blifva tillagdtkyrkans öfriga behållning, Kvaremot han bestred yrkan det att 25 procent af det anmärkta beloppet skulle i aktoratsarfvode honom ådömas. Härå svarades af kammarrättens öfverrevisionsdepartement, att utgående balansen i 1852—53 åre räkning verkligen blifvit, ehuru, såsom det syn tes, efter skedd ändring af siffrorna, utförd till sitt rätta belopp 6966: 2. 8, likasom att slutsumman i räkningens kredit vore alldeles riktig, hvarjemte de märkliga -upplysningarne meddelaI des, dels att det hos kammarrätten förvarade exemplar af 1852—53 års räkning (hvilken JA. uppgifvit sig icke hafva uppgjort) var af hr Angeldorf sjelf utskrifvet, fastän af annan rädkenskapsförare, v. pastor Liljenström, underd tecknadt, och dels att äfven, sedan förberörde anmärkning blifvit gjord, hade uti den till kammarrätten för 1854—55 upprättade och afiemnade räkning oriktigheten i föregående redogörelse icke blifvit rättad, utan bibehållits. På dessa skäl vidhöll revisionen derföre sina yrkanden mot A. I utslag, meddeladt den 10 Nov. 1856, yttrade kammarrätten att som också summan af förestående trenne poster skulle, såsom det uppgifvits, hafva i kyrkans exemplar af jräkningen för året 1852—53 onktigt utförts, hade det varit en ovilkorlig skyldighet för förklaranderna (kyrkoherden och kyrkovärdarne), såsom kyrkoföreståndare under nästföljande räkenskapsåret, att noga tillse, det behållningen från föregående året, hvilken på omförmäldte sätt, under särskilta titlar, funnits tydligt och rätte ligen utsatt, blefve i deras räkning för kyrkokassan dem till redovisning behörigen påförd; men kyrkoföreståndarne, som uti räkningen för året 1853—54 upptagit kyrkans behållning utan någon specifikation af de särskilta posterna till allenast 6326 rdr 2 sk. 8 rst., sålunda från all redovisning uteslutit ett kyrkan tillhörigt belopp af 640 rdr, oaktadt de med tillbörlig uppmärksamhet på kyrkokassans ställning vid räkenskapsårets slut nödvändigt skolat finna, att denna kassa hade under deras vård mera innestående, än i redogörelsen derför såsom behållning omförmäldes, samt oriktigheten härutinnan, fastän den äfven i anseende till storleken af det belopp, som sålunda ginge för kyrkan förloradt, lätteligen bort upptäckas, icke heller senare hvarken blifvit rättad vid uppgörandet af kyrkans org för påföljande året 1854—55, eller eljest bevisligen föranledt någon åtgärd af kyrkoföreståndarne, intilldess de af revisionens d; 23 Januari 1856 till kammarrätten ingifna anmärkning undfått del — och då den felaktighet, som på detta sätt förelupit, är af beskaffenhet att densamma måste anses hafva tillkommit icke blott af försummelse, utan af uppenbar vanvårdnad, alltså dömde kammarrätten i första rummet Angeldorff, och dernäst kyrkovärdarne, om tillgån hos honom saknades, att af egna medel utbetala 25 proc. af det ifrågavarande belopsåsom anmärkningsarfvode. — Derjemte lades A. att dels till Broby kyrka återbetala för 06 och resor i kyrkans ärenders 1853—54, utan närmare specifikation, upp burna 6 rdr 32 sk. och dels under samma rubrik af Emitslöfs kyrkokassa uppburna 6 dr allt bko, jemte 25 proc. observationsarfvode å begge dessa poster, enär vanligen cke i öfriga kyrkoräkenskaper dylika Rn å upptagas. Öfver detta utslag anförde hr Ingeldorff hos K. M:t underdåniga och myc et gråtmilda besvär, hvaruti han på sistone önföll att af gunst och nåd blifva frikallad rån utbetalningen dels af anmärkningsprocenen 160 rdr, dels af de sist omförmälda småpoterna. Den första punkten blef afslagen, den enare åter bifallen. Hr Angeldorff torde väl icke härmed varit allt belåten, och allra minst med den skarpa, en välförtjenta tillrättavisning, söm i kamarrättens utslag meddelades; men å andra dan bör han dock skatta sig nöjd att så tt hafva kommit ifrån ett temligen kinkigt al, helst om i betraktande tages att en anin kyrkoherde i ett snarlikt mål fråndömdes betet, bvilket dock af gunst och nåd honom dermera återgafs. ein RA RR SADE NE EN OT MR ERA IPL rot Ht Sri Ar sett ns EG (Insändt.) Det berättas i Göteborg med full visshet, t hela det betydliga parti rails, lokomotiver, skiner och andra effekter, som hittills blif.