Aftonbladet – 3 maj 1859, sida 3

den och pingsten som för påsken, ty den kristnätfaditionen visste blott, att den förra tilldrog tig 40P6Ch den senare 50 dagar efter påsk. Det var således af största vigt för kyrkofäderna att så tillfredsställande som möjligt bestämma dagen för sistnämda fest, efter hvilken de andra skulle rätta sig. Man skulle fastställa tiden för påsken, hvars datum man icke kände, och vid denna tid hade man icke heller till sin. bjelp någon säker metod för beräkningen af stjernornas rörelser, utom det att traditionernas astronomiska uppgifter yoro alldeles för obestämda, för att kunna läggas till grund för frågans lösning. Då man öfvertygat sig om omöjligheten att på: annat sätt slita svårigheten, beslöt man, för att så mycket som möjlikt förlika traditionen med den af de astronomiska företeelserna antydda tiden, ätt påsken skulle hvarje år firas söndagen efter första fullmånen, som inföll efter den 20 Mars. Till följd af denna bestämmelse kan naturligtvis denna första fullmåne. aldrig inträffa förr än den 21 Mars, och påsken således icke firas förr än den 22 Mars. Under vårt århundrade fins det ännu blott ett exempel på, att påskdagen infallit på första dagen efter föllmånen i Mars månad, och det var 1818, då påsken firades den 22 Mars. År 1856 inföll första fullmånen efter vårdagjemningen på fredagen den 21. Mars, hvadan påsk då firades följande söndag den 23 Mars. Emellertid händer det i allmänhet vida mindre ofta , att påsk kan infalla i Mars än i April, ty under de 58 år, som förflutit sedan detta århundrades början, har påsken infallit 44 gånger i April, men blott 14 i Mars månad. Då påsken kan infalla redan den 22 Mars, kan den också fördröja sig till den 20 April, hvilket skedde år 1851. Åren 1810, 1821 och 1832 inföli påsken den 22 April, och år 1848 inträffade den icke för än den 23. I år har påsken icke kommit förr än den 24 April, och skälet dertill är följande: Vi hafva visat, att efter de af kyrkomötet i Nicea fastställda bestämmelserha skall påsken firas första söndagen efter dagen för den första fullmånen efter den 20 Mars, men år 1859 inföll fullmånen två dagar före den 20 Mars, eller den 18, hvarföre påsken icke kunde firas förr än söndagen efter näst derpå inträffade fullmåne, hvilken icke inföll förr än den 17 April; men som detta just var en söndag, RN påsken uppskjutäs till följande söndag deh 24 April. lika litet till något bestämdt datum för kista tan.