Aftonbladet – 2 maj 1859, sida 3

MR UEVENELSe TT Te OVEERS OF DAKOSTA Sh SATSRAE TTR MBE BABNA RR SRA TA DER titill Paris; såsom hans efterträdare i London Fjhämnas hr de Bourqueney eller hr Persigny. Alla generaler, som ej befina sig i aktiv tjensti göring, hafva erhållit order att infinna sig i I Paris, för att ställa sig till krigsministerens förfogande. De flesta af de österrikiska fartyg, som ligga för ankar. i Marseilles hamn, rusta sig till afI resa, utan tvifvel till följd af konsulatets uppmaning. Courrier de Marseille tillägger, att I större delen af matroserna endast med motvilja återvända till-Österrike, der krigstjenst T väntar dem; ett fartyg blef till och med helt och hållet öfvergifvet af sin besättning. Kejsarinnan har låtit i Tuileriekapellet läsa en messa för de franska vapnens framgång. Jo Den 27 April skulle de italienare, som vistas i Paris, hålla en sammankomst, för att Trådslå om sättet att anskaffa erforderliga sammanskott åt de italienare i den franska huf vudstaden, hvilka vilja begifva sig till Italien, för att gripa till vapen mot Österrike. Sedan hoparaf arbetare utanför baron Hibners hotell genom fientliga rop gifvit luft åt sitt agg mot Österrike, har polisprefekten sett sig nödsakad att förlägga ett antal: stadssergeanter i det österrikiska ministerhotellet. Constitutionnel för den 23 April innehåller ett upprop till att ej understödja Österrike. Artikeln, undertecknad af hr A. Renee, är hufvudsakligen af följande innehåll : Ryssland och England hafva protesterat mot Österrikes beteende; der, hvarest regeringarne förblifvit stumma, skall allmänna meningen protestera. Den tyska. patriotismen är framför allt ärlig och lojal. Långt ifrån att gifva dementi åt detta omdöme, skall opinionen i Tyskland instämma i det allmänna ogillandet. Hon skall låta upplysa sig af de sednastetilldragelsernas lärorika skådespel, hon skall på ena sidan se Frankrike, uppfyldt af aktning för Europa, å den andra Österrike, som, -ertappadt i sin eröfringslystnad, fruktar hvarje granskning och isynnerhet en kongress, som kunnat afslöja mycket, samt.derföre kastar stridshandsken åt hela Europa. Med den till Pienont riktade brutala uppmaningen för ögonen har Tyskland att afgöra huruvida dess ära tillåter det att inför hela verldens-åsyn förklara sig solidariskt med Österrike i Italien, d. v. s. göra sig till medbrottsling i så många våldsbragder, och det måste förklara, huruvida det anstår detsamma att göra gemensam sak med en makt, som icke aktar hvarken sitt ord eller folkrätten. Under det att Österrike förklarar, att det önskar en allmän och samtidig afväpning, riktar det till Piemont, en direkt uppmaning att inom tre dagar afväpna. Wienerkabinettet erkänner på ett sällsamt sätt de engelska ministrarnes tjenster och courtoisie. Man har i engelska parlamentet talat om den sympati, som den engelska racen hyser för den Österrikiska. Men hvilken race tillhör då Österrike? Är det en folkrace, eller är det väl någonting annat än en politisk qvarn, som i århundraden söndermalt folk och nationaliteter ? o. s. V. ENGLAND. Då franske kejsaren underrättade engelska regeringen, att franska armån såg sig nödsakad att att genast inrycka på piemontesiskt område; för att i rättan tid kunna lemna sin bundsförvandt det utlofvade skyddet, skall Londonkabinettet hafva svarat; att sedan det erhållit kännedom om Österrikes ultimatum, gjorde England under nuvarande omständigheter ingen invändning mot att franska trupper beträda Sardiniens område. Times pariserkorrespondent berättar, att de mest betydande personerna i England skola i en skrifvelse till kejsar Napoleon försäkrat, att England till följd af Österrikes förfarande uppgifvit sina sympatier för Österrike, för att åter egna. dem Frankrike: Lord Derby lärer, enligt hvad sir James Graham säger sig hafva hört berättas, skrutit öfver, att han såsom bidrag till de förestående valen tecknat sig för 20,000 . De konservativa hoppas blifva förstärkta med 40 medlemmar; deras motståndare betvifla naturligtvis riktigheten af denna beräkning. De engelska tidningarne meddela den tacksägelsebön, som söndagen den 1 dennes skulle uppläsas i alla kyrkor i England och Wales. Tacksägelsen slutar med en bön, att Gud måtte genom evangelii ljus förjaga det afgudatjenstens och vidskepelsens mörker, som uppmuntrat det mordiska upproret. Äfven i Skottland och Irland torde dylika tacksägelser komma att uppläsas. Vid en bankett, som den 25. April egde rum i Londons city, förklarade lord Derby med bestämdhet, att Englands neutralitet skall, likasom dess hittills gjorda bemedlingsförsök, vara strängt opartisk. Han lofordade derjemte Preussens lojalå bemedling trots dess: svåra ställning såsom. tysk förbundsmakt. Hvad Österrike beträffade, så hade det. tyvärr iklädt sig det fruktansvärda ansvaret för en brådstörtad, orättmätig krigsprovokation. England hade genast protesterat mot det österrikiska ultimatum och den 25 April förklarat sig en-Å samt vilja åtaga sig en bemedling på grundvalen af Cowleys förslag, så framt alla tre makterna, Österrike, Frankrike och Sardinien, senast samtidigtafväpna eller vilja hålla sina armeer in statu,qvo; England väntade svaret, såsom den sista ljusningen till fred, och ville — förklarade lorden ännu då i sista stunden — cke helt och hållet förtvifla om freden. IT-ett tal; som lord John Russell den 221. April. böll:till. sina. valmän i Londons City, protesterade han, under uttryckande af sitt miss-. iroende..mot lord Derby för hans öppet ådaoalagda förkärlek för Österrike, mot en poliik, som skulle kunna leda till, att England ! toge parti för denna makt. Med undantag af Times, som vågat sigl: på att yttra ett halft ord till förmån för Öster! rike. samt måhända Saturdav Review. gom fins I 1