Aftonbladet – 2 maj 1859, sida 2

Angående det österrikiska krigsmanifestet förekommer i Hamburgertidningarne följande utförliga telegram: Wien den 29 April, middagstiden. Just nu ir ett kejserligt manifest, stäldt till de österrikiska folken, utkommet. Begynnelseorden i detsamma lyda: Jag har gifvit min trogna och tappra armå befallning att sätta en gräns för: de förnärmelser af min kronas och det mig af Gudanförtrodda folks obestridbara rättigheter, som af grannstaten Sardinien sedan en följd af år nått sin höjd. Längre fram i manifestet anföres, att oaktadt Österrikes för tio år. sedan utöfvade ädelmod och försonlighet, har Piemonts fientlighet ökats. och isynnerhet nyligen gifvit sig tillkänna genom talrika intriganta upphetsningar. Derefter omnämnas de diplomatiska förmedlingsförsöken, med tillägg att Sardiniens vägran att afväpna nödvändiggör användandet af vapenmakt, De lidanden, som af ett krig förorsakas, antydas lerefter; men, heter det, monarkens hjerta måste tiga, der ära och pligt tala. Vid gränsen står fienden väpnad, yttras vidare i manifestet, i förbund med det allmänna omörtningens parti, med den uppenbarliga afsigten, att till sig ryckaÖsterrikes besittning i Italien. Till bans understöd sätter Frankrikes herrskare, inblandande sig under dåliga förevändningar uti de på folkrättsligt sätt ordnade förhållandena på den italienska -halfön. sina trupper i rörelse. Afdelningar deraf hafva redan öfverskridit Sardiniens gräns.. . Efter ett vädjande till Österrikes patriotism, slutas manifestet med följande ord: Vi hoppas att i denna strid icke stå allena; den jord på hvilken vi kämpa är fuktad äfven med-det tyska förbundsfolkets blod, -eröfrad såsom ett af dess skyddsvärn och ända till dessa dagar försvarad. Der hafva Tysklands arglistiga fiender först begynt sitt spel; när det gällde att bryta dess makt i det inre. Känslan af en sådan fara genomströmmar ännu de tyska nejderna från kojan till tronen, från det ena landamäret till det andra. Jag talar såsom furste i det tyska förbundet, då jag fäster. uppmärksamhet på den gemensamma faran och erinrar om de ärofulla dagar, då Europa. hade dess allmänt uppflammande entusiasm att tacka för sin befrielse. ..Med Gud för fosterlandet!