Aftonbladet – 2 maj 1859, sida 2

gråt nu, gråt, du ljufva själ, du ömma, ömma barn, min högsta-enda skatt... dina tårar göra mig: mildare till sinnes än något annat; Nej, dyre, dyre vän, bed mig för Guds skull icke gråta — jag blygs att ha varit så svag... Och nu spara vi det andra., Gör icke det, min Emilia! Hvad helst det är, tror jag att du aldrig finner en mera lämplig stundvän. denna Vänta dål ropade Emilia, och de glittrande tårarne förbyttes på ögonblicket i det skönaste leende uttryck. Du får ett bref på två-rader ifråh mig... Vänta — väntal Hon sprang till bordet och skref några ord i flykten. Se här — läs... Men blir du mycket bedröfvad, så: gå sakta ut... Jag ställer mig vid fönstret.n N . Hvad Emilia skref i. sitt tvåradiga bref förstås. af det följande. Liksom sorger, qval, oro, bekymmer, i smått som stort, blifvit kastade om hvarandra i ett baf, hvilket. kunde gömma alltsammans, så försvann från Hjems ansigte, och för stunden äfven från hans själ, allt som icke var frid, hopp, sällhet och jubel. O, älskade; älskade, kunde detta någonsin komma bättre! Låt mig sluta dig så fast till mitt: hjerta: som jag behöfver för att gifva dig en dubbel omfamning... Hvilken stjerna blir ej detta-till-vägledarel--Och må den allsmäktige uppteckna mitt löfte till dig, att jag, huru våra ekonomiska bekymmer än gestalta sig, ständigt vill och skall minnas: att detta budskap blef mig gifvet till tröst och uppmuntran! Och tusenfaldig välsignelse öfver dig, som under. denna för dig.så nya belägenhet burit -dina-sorger så, som ingen kunnat göra. det... Men nu måste jag anbefalla dig åt Majkens och Thorborgs omsorger — vårtjbarn får nästan tre mödrar.