Aftonbladet – 2 maj 1859, sida 2

jag begriper på hvad sätt jag skall komma.öfver,. och hur länge jag simmar, så får jag släppa taget... Du förstår väl det språket, mitt barn?s Ja, det förstår jag fullkomligt. Auktionen bjelpte ej för någon långvarighet.n Den blir en damm mot strömmen — men en damm håller den ej inom; bräddarna., Det der är mig också klart... Om du deremot får en damm till?3 Hjelm skakade på hufvudet. Jag sade att jag hade något att berätta... Tärik, om jag hade en stor penningaffär att bjuda digli Låt höra — ty penningar, penningar... se der, tyvärr, min första och sista tanke. Emilia meddelade besöket och ärendet. Hennes egna ögon strålade så lifligt, att mannen äfven fick en fläkt af upprymming. Men den var blott minutens. Detta förtroende bedrar mign, sade han, och verkar alltid godt. Men hemgiften kan ej vara så betydlig — det är ingen arfvedel — och jsäkerheten betyder alltid borgen, då man ingenting.har att.inteckna.. Hvad åter dessa borgensförbindelser medföra, det vet du: ett mördande obehag. : Ådvokaten-Siversen! bjelper -dig nog-att ställa om det der. ? Nej, vet du, min Emilia, hur ondt det än är om penningar, äro de ändå lättare att få än borgensnamn. De, som låna ut penningar, hafva borgensmännen som säkerhet, men borr; gensmännen ha ingen. Fattar du ej det? Ackp, utbrast Emilia, på en gång fallande i en häftig gråt, då detta första icke kunde lätta! dina bekymmer, så skall väldet andra — ty jag ville meddela dig ännu något mera — blott oroa. och. nedslå dig fullkomligt. Min stackars lilla älskade hustru, du har icke en enda gång gråtit öppet inför mig, sedan olyckans dag först hemsökte oss... Men