Aftonbladet – 30 april 1859, sida 3

Det må ske... För resten vet du att vi til nödfallsdagarne alltid ha sillbullarna och palt brödet. Så allt bestyrdt i -hushållsdetaljerna, ilad jag till sängkammaren och lade boken pi bordet vid den sidan; der Åke plär ha sin platsi Efter middagen gick han dit in och lade sig på sängen, som han ibland gör i brist på soffa, Han ärnade hvila en stund, och jag aktade mig väl att gå in — men jag var gruf? ligt nyfiken. i Vid kaffedags ropade jag blott i dörren; När han kom ut, sade han ingenting, men han räckte mig handen och smålog sorgset, Han hade förstått mig — orden behöfde vi alldeles icke. i Då han återgått till sitt arbete, sprang ja in i sängkammaren. Detvar ett blad viket boken. Han hade således läst i den. Ja var förtjust. Nu ville det väl blifva bättre) ty om filosofien — hvad jag visst icke ville betvifla — utgjorde rakaste vägen till det högsta förnuftet, så var ju Åke räddad, blott han läste. I Ack, jag hade totalt glömt att taga i bet räkning hvad han förut sagt mig om orsaken hvarför han ej läste på högtidsdagar, nemligen att han fruktade få för stark smak och taga bort tiden från arbetsdagarne! Denna glömska fick jag betala. I början läste han blott något hvar dag. Derefter förlängdes dessa timmar på middagar och aftnar, och så blef det slutligen äfven ett par på mornarne. Han tog nu sjelf ner bok efter bok, tills hela hyllan i sängkammaren var fylld. Och han fördjupade sig så i dessa studier, att bodgossarne fingo ringa uppsigt och de små kontorsgöromålen ännu mindre. I Gud i himmelen, hvad det är svårt att ångra något, som vi gjort i den bästa afsigt och