Aftonbladet – 30 april 1859, sida 2

Helt lifvade började nu damerna springa om hvarandra. Detta lån ur gamla förrådsrum, gammalt långods, som stufvades och gneds upp, var belt annat att emottaga än Moss tilltänkta, på förhand uppgifna inrop af ett fullständigt möblemang åt sängkammaren. Och hvad gjorde man icke allt för präktiga vinster i bandkammaren? Icke blott möbler, utan också prydnader, gamla speglar, urnor, soffdynor m. m. På vinden blef en hel revolution. Pigorna uppkallades med börstar och vattenbaljor, och sedan den ena pjesen efter den andra nyskapad utgått ur deras händer, förpassades den ned i salen, der flygande fingrar åt den lilla runda soffan, åt länstolar och kullerstolar förfärdigade öfverdrag af Majkens styckegods. Och så flitiga Wade våra fruntimmer varit, att då Åke på aftonen hemkom och inträdde i salen han icke allenast fann den helt trefligt uppmöblerad, utan också de älskliga qvinnorna sitta språkande och skrattande vid tebordet, den mest slående kontrast till föregående dagens scener, ty här tycktes allt vara lugnt, trefligt och harmoniskt. Till och med MG silfverurnor och fjärils-koppar prydde ordet. Hvad i all verlden, utbrast Hjelm med nyväckta lifsandar, hvad i all verlden har här skett för trolleri? J ären verkligen tre fåer. Tack, mina damer, heder och vördnad för en sådan välgerning! Jag är ingen hjelte i konsten att umbära stolar och bord och den nödvändigare delen af lifvets enklaste vanor... Och nu dertill detta inbjudande tebord, denna klara brasa, era sköna ansigten och min Emilias klingande skratt! Ack, det är så välsignadt och kärt alltsammans att jag djupt tackar G