Aftonbladet – 30 april 1859, sida 2

ar MRS TRES Ca ee MR MR LL TR er Cetti, å sin regerings vägnar anhållit, att kaptenen vid marinregementet, riddaren H. T. Hult, måtte, under ett års tid, från och med den 1 instundande Juni, få såsom besigtningsoch kontrollofficer vid leverans af kanoner för kongl. sardinsk räkning vid Åkers styckebruk tjenstgöra, så har tillstånd dertill blifvit kapten Hult lemnadt på samma vilkor som bestämdes i skrifvelse från chefen för kongl. sjöförsvarsdepartemeatet af den 25 September 1856 vid honom då gifven tillåtelse att i enahanda uppdrag, som det nu ifrågavarande, vistas vid Åkers bruk, nemligen med skyldighet för honom att vid före fallande beställningar för svenska flottans räkning, utan hinder af nu tillåtna uppdrag, tjenstgöra såsom besigtningsoch kontrollofficer vid skeende leveranser. — Kongl. Maj:t bar under den 12 dennes, i enlighet med af vederbörande afgifvet förslag, förordnat sekreteraren och auditören vid flottans station i Stockholm Claes August Sundin och t f. förste bataljonsläkaren vid flottans depöt i Göteborg, doktor Alfred Gothard von Betzen att, den förre såsom generalmönstringskommissarie och den senare såsom geneneralmönstringsläkare, biträda kommendören vid flottan R. W. Beckborg vid innevarande års generalmönstring med 4:de qvartalet af flottans båtsmänshåll. — Med anmälan att, enär 1857 års utgifter vid sjökartekontoret befunnits öfverstiga inkomsterna med tillhopa 26,267 rår 75 öre rmt, förvaltningen af sjöärendena, under åberopande af särskilt afgifna föreskrifter, hos konvojkommissariatet begärt, att af berörde summa utbekomma så stor del, som å kommissariatets stat funnes för ändamålet anvisad, samt att bemälda kommissariat, då bidraget till sjökartekontoret för 1856 och 1857 blifvit i 1858 års för kommissariatet fastställda stat upptaget till 40,800rdr och derutaf under förlidet år, up;å förvaltninae Nesse Sonar FÄR AVN na... Ni finner det tomt, men jåg fann det ännu tommare den tiden, då min man mindre älskade mig än nu — och tusen gånger olyckligare ha vi varit, det vet ni. Vid de svåra dagarne bör man alltid komma ihåg de ännu svårare. Och ni känner mig och min Åke för väl att tro det sådana motgångar som denna bringa någon oreda i vår husliga lycka. Nej, utbrast Majken, vi äro verkligen båda öfvertygade, att sådana menniskor som du och din Åke uppskatta lifvets förhållanden så som de böra uppskattas... Men Thorborgs ögon förråda den beundran, som jag icke vill göra dig förlägen med att uttala, då vi finna dig så här, dagen efter en sådan dag. Liksom dina ögon uttala min! sade Thorborg leende... Men låt oss nu vara raska och hjelpa Emilia att få färdiga sina fönsterpallar — de bästa små soffor jag någonsin vet.n Ja, hjelp mig ni, kära vänner! Min man kommer icke hem förrän sednare på aftonen. Jag är just stadd i en mängd snickareoch tapetseraretankar. Du förstår, Majken, att de här inventarierna från vinden af mig räknas tillhöra alla de andra inventarierna, som gå in i Svartskärslägenheten. Vänta, vänta, du glömmer handkammaren bredvid mina rum, der diverse enstöringsmöbler, bord, länstolar och hvarjehanda annat blifvit instapladt vid flyttningen till Gläborg. Kom, låt oss hålla mönstring, mina barn — fast du, Thorborg, kan så godt stanna här nere, du som är så skicklig i tapetserareyrket, så springer Emilia och jag upp och lättar litet på mitt enskilta gebit med detsamma, ty der är då så fullt med saker att man kan falla omkull på dem.