Aftonbladet – 29 april 1859, sida 2

och ens ihopsamlade egendom — den underligaste sammanparning af likt och olikt, Låt oss för Guds skull skynda oss härifrån I sade Hjelm med en frossbrytning. Ila vi någon säng i sängkammaren, min vän, eller hur är det 2 Vår egen, älskade Åke l Vår egen — men den var ju här ute. Icke har Moss ... det ville jag för ingen del.n Nej, jag afslog hans vänliga anbud. Men jag kunde icke afslå ett annat, som gjordes på annat vis Huru menar du ? Gubben Siversen kom inspringande till mig i brådskan och sade: Kära fru Hjelm, låt mig för all del få flytta in sängen igen! Jag inropade den för egen del. Den skall blifva bland dotter mins hemgift nästa år, men om den under tiden kunde få stå qvar, vore det bra — jag ville icke gerna att hon skulle. se den innan dagen kommer., Hederliga själ! utbrast Hjelm rörd. Det var icke att stå emot ... och hjelper Gud oss ännu en gång, så skall mamsell Siversens hemgift icke förminskas, om hon också icke får den sängen ... Men gudskelof att du af. styrde Moss välvilja! Han var utmärkt vänskapsfull i dag, men hans välvilja skulle ha gått med buller. Emilia var lycklig att se Åke mindre nedslagen än hon fruktat, Han var lycklig för den kraft, som han funnit hos henne, för det att auktionen gått förmånligt och framför i!!t för att det nu var slut på denna så plågsamma dag. Och du, min förträffliga lilla hustru, tror du att det skall vara möjligt för mig att förgäta de många utmärkta sidor, som du i dag utvecklat ... Men kom, låt oss söka hvilan — jag är så trött, så tröttlö .......... seem Och de hvilade i ljuf och stilla frid: