Aftonbladet – 29 april 1859, sida 2

— Som ett bevis på embetsmannagodtycke anför Öresundsposten följande af konungens befallningshafvande i Kristianstads län utfärdade pass, som verkligen vittnar om temligen stor naivit hos nämnda vederbörande. Det lyder: Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfver Christianstads Län gör vetterligt: Att som förre skolläraren Olof Leonard Lindegren från Tågaröd i Hjersås socken anmält sig vilja i enskilta angelägenheter afresa till åtskilliga orter inom Malmöhus och Kronobergs Län och derföre om resepass anhållit; alltså varda å Kongl. Maj:ts samt dragande Kall och Embetets vägnar alla vederbörande, som på resande hafva uppsigt, anmodade att låta bemälte resande, som förbjudes anställa olofliga Religiöse sammankomster, vid påföljd att, om förbudet öfverträdes, såsom passlös anses, intilldess under nedannämde tid fritt och obehindradt färdas. Detta pass gäller tre månader. Christianstads Lands-Canselli den 10 Mars Ett Tusen Åttahundra Femtionio (1859.) Det förefaller nästan otroligt, tillägger tidningen bland annat, att ett landshöfdingeembete i vår tid kunnat utfärda ett dylikt plakat, och man skulle verkligen kunna ha skäl fråga med Holberg: Är det af Ondskab eller Tabelighed? ty när har man väl hört omtalas att en underordnad myndighet tagit ig före förbjuda hvad som redan i lag är förbjudet, nemligen olofliga sammankomster? Och vet icke landshöfdingeembetet i Kristianstad att alla, äfven religiösa, sammankomster i Sverge äro lofliga tills de genom ransaknin; och dom eller ett kyrkoråd befunnits olofliga ? Med hvad rätt upphäfver gig då landshöfdingeembetet i Kristianstads län mot allmän lag, det vill här säga, huru kan nämnde landshöfdingeembete våga försöka gripa in i förnämligast kyrkorådets genom den nyutkomna konventikellagen stadgade rätt att tillse huruvida en religiös sammankomst är loflig eller oloflig? Men ännu mer, huru kan samma embete stadga en påföljd, att om en person anställer olofliga religiösa sammankomster, han skall såsom passlös anses,?. Detta synes oss vara ett så oerhördt angrepp mot den personliga fribeten, allmän lag och rättsordning, att det förtjente åtalas af justitiekanslern eller justitieombudsmannen och strängt bestraffas.,