Aftonbladet – 29 april 1859, sida 2

öra hustru och dotter min en hjerteglädje att j höra. Men hvad tänker herr Moss på, som komplimenterar mig för det jag känner så pass af mina ; ligter, att jag utan tvekan och klagan fogar mig i det oundvikliga! En köpmans hustru måste vara betänkt på hastiga förändringar, och det är mig ett nöje att erinra herr Moss att vi hafva en frivillig, icke exekutiv auktion eller — hvad som skulle ha varit allra värst — en auktion tillstäld af konkursmassan. Vi hoppas komma torrskodda öfver våra brottsjöar. Hvarom icke, bör väl en köpman låta sitt eget gå, innan han uppoffrar andras Låt mig som en gammal vän få omfamna fru Hjelm... Supponerar att jag aldrig i mitt lif skall glömma det talet! Näst min egen dotter såg jag aldrig så modig, hederlig och skicklig qvinna... Men nu sa det pang derute — hvad fan var det som gick? Jag måste vara med, så att allt blir upplyrkadt... Nu till min anhållan... Och den lyder, herr Moss? Kort oeh godt, jag kan icke göra några grannlåtsomvägar. Min önskan är att för herrskapets räkning få ropa in den resterande sängkammarsmöbeln jemte lite bohag åt för-. maket... Nå, nå, ser nog att ögonen mulna, Men supponerar att det i längden är mindre angenämt att umbära den beqvämlighet, hvarvid man blifyit van. Bästa herr Moss, min tacksamhet är så djup att den icke kan uttalas, Men Jåt det unga huset nu taga sina bekymmer och sköta dem efter förmåga... Har herr Moss ännu träffat min man? Han skulle bestämdt icke gilla mitt bifall till det gjorda förslaget. Nå, så tala vi icke om det. Dotter min bad först och sist att fru Hjelm skulle anse hennes rum som sina egna... Nu söker jag