Aftonbladet – 28 april 1859, sida 2

ädla och allvarsamma ansigte, som såg på henne med så talande blickar. Och ehuru der nu åter ljöd samma entoniga ljud från gården; kände Hon det ej på samma sätt. S Hon skyndade till porträttet, hon nedtog det och gaf det den kärleksfulla smekning, som hon ej nu skulle velat gifva sin make: porträttet fick förtroendet om hennes :svaghet; det fick till och med ett par af hennes tårar. Men :sedan blef det ljust omkring henne. Tårarne aftorkades, modet växte på nytt och sedan hon med en välsignelse upphängt bilden af den, som hon så innerligt var hängifven, gick hon åter till fönstret för att öfvertyga sig om sin styrka. Och hon hade ej bedragit sig: hon kunde nu med sans och reda tänka på de stundande timmar, då auktionen icke skulle vara ett förspel, utan gå som en stor sopqvast öfver hela hennes gebit. Klockan var nu bortåt 3 på eftermiddagen. Ett stillestånd hade egt rum, under det herr Siversen tog sig en liten-.rastetid vatt äta middag. a Och folket syntes i tjogtals grupper ha slagit sig ned utefter stranden, dels vid sina egna mat-tinor, dels också vid de bord och kistor, som höllos af erfarna marknadsoch auktionsmadamer, ett slags marketerterskor, som icke försmådde fuska i krogmadamernas yrke och med dem stodo mången allvarsam dust om förmånligaste platsen — alltsammans liknande en brokig marknadsscen, aftecknad på det lugna vattnet. För närvarande var dock ingen af madamerna så sedd och anlitad som stora Pepparkaks-Maja, som hade alla slags pepparkaksvaror, från hjertan för en half styfver till allehanda pepparkaksboskap, får, lam, grisar, hundar och kor, ända upp till Adam och Eva i. paradiset med ormen liggande så tam vid Evas fötter, att hon helt nätt tog äpplet ur hans öppna mun. : Barnen stojade och skreko af förtjusning, och mödrarne köpte af styfversgrannlåten och