Aftonbladet – 28 april 1859, sida 2

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN är Es EMILIE CARLEN. Dennan, sade hon; stod väl på förteckningen, men jag ber dig att vi få flytta in den tillbaka, liksom jag aldrig tagit fram de gamla silfverurnorna med: dina föräldrars namn. lag tillstår att jag -skulle lida af att se dem gå bort. Kära Emilia, laga att servisen kommer in igen! Det är afgjordt ... Men gå för all del icke förrän jag fått sagt dig lots-fars ärendel Jag har så många göromål derute, men lots-fars ord :skola ej tillbakavisas af den, för hvilken de en gång varit af så omätlig vigt. Han kom från gamle Gädda med ett budskap så rörande, att jag får tårarne i ögonen blott jag tänker derpå. Redliga-själar! Du!hade gifvit Gäddg en tioriksdaler, då han återkom från sin expedition till MörkOn. Ja, jag mins att jag hade mycket besvär att truga den på honom. ; Gädda. hade gömt den, och nu kom lotsfar å bans vägnar att i vår nöd göra oss en presentgåfva af denna skatt, som han höll före skulle blifva en grundpenning, som skulle draga flera till sig. Du tog den väl icke? frågade Hjelm upprörd. Naturligtvis tog jag den! svarade Emilia. Om jag icke gjort det, skulle jag ansett afslaget som den sämsta handling i mitt lif. Och vet du hur gubben sade ...n Jag iser på dig att jag får tänka som du. Hvad sade han då? ,Fattigdom och rikedom, fru lilla, liggeri den allsmäktige Herrans helga hand, och han delar ut åt oss efter sitt behag. Men ) Se A. B. nig 1—47, 49—58, 61—81, 83—95