penhamn på en supå; han får en telegraf , depesch, åker hem, låter packa in sin uniforn och sina kraschaner, ger sig följande morgoi åstad till Wien för att hemta instruktione och. kom i går till — Petersburg. På sam ma sätt markis dAzeglio; den ena dagen Rom, två dar senare i Paris, dagen derefte i London! Och ändå för sent! När man betänker, buru en gesandtifordn: agar behöfde för en resa mellan W:en oci Paris veckor, mellan Stockholm och Versailles stundom halfva år, hur kunde något gå! Också gick det derefter. Innan underhantd. lingarne skridit halfvägs fram, var kriget böridt af lutter otålighet. Kriget var en nödändighet redan genom blotta saknaden af jernvägar; hade man haft dessa på sjuttonhundratalet, skulle Vestfaliska freden gått före trettioåriga kriget. Detta kan låta som en paradox, men jag md mig med att det i grunden är en djup oc äglig sanning. Man ser deni åra dagar bekräftad i alla de länder, der jernvägar ännu fattas. I Sydamerika hinner man aldrig att underhandla diplomatiskt, derföre slåss man. Derföre har man likaledes nyss haft kina-kriget och har man nu det cochin-kinesiska, som allra bäst pågående. Rif upp jernvägarne i Europa och skär af telegraftrådarne, och vi ha kriget brinnande i öfvermorgon; förutsatt att ej det brinner i alla fall! Man betraktar med förkärlek jernvägarne från en strategisk synpunkt och menar att de mångenstädes egentligen äro till för att föra trupper och ammunition. De äro till för att föra ambassadörer och extraordinära sändebud. De äro ångan applicerad till den högre statskonsten. För öfrigt, för att återkomma till hufvudfrågan för ögonblicket, frågan om krig eller kongress, är det en sak; som är rätt kuriös, I fall det blifvit kongress, skulle Italien, hvars sak det gäller, blott af yttersta nåder fått vare med derom. I krigstillfälle åter — det är det kanske redan — skall mången, hvars sak det på intet vis gäller, komma att vara med bon grå mal grå: Så sällsamt faller det sig stundom bär i verlden. Det är allt den der högre politiken. Och jag förtänker alldeles icke en hop små och större tidningar i vårt kära fädernesland, det att de redan med påpasslig ifver tagit denna fråga i sin hand. Lord. Derby har i engelska öfverhuset högtidligt pröfeterat att blir det krig, så blir det snart ett europeiskt. Det: betyder föga, om detta inträffar före eller efter kongressen helst om denna kongress — ej blir af!) hufvudsaken är att kriget skall omfatta hela Europa, och det låter sig då ypperligt förstå .att Vestmanlånds Läns Tidning icke vill sitta med armarne i kors. Deremot är det odisputabelt att saken har två sidor och att härropet England-Preussen mot Frankrike-Ryseland kan tåla att vändas om. Fömodligen skall en hög och vis regering ej heller taga sitt beslut I en så vigtig sak utan att hafva rådfrågat oraklen. Gubben Saltza är död, detär skada. Sverges roll är på förhand anvisad af hela dess naturliga och lyckliga läge utom kontinentens stridsfält, säger man. Förr var det annat, då vi hade provinser, äfven vi, på anIra sidan Östersjön; nu äro vi sjelfskrifna till att vara — neutrala, hvarken män eller käringar, varken maskulinum eller femininum, utan ett tredje genus; vi äro annars klippta och kurna att vara — sångare, som ett qvickhufvud en gång yttrade på den af en ung, nögtstående dam oförsigtigt framstälda fråsan om hvad en eunuch vore för ett slags Derson. Men .om det skulle gå derhän, att vi icke inge lof att vara endast — sångare, medan illa andra hålla på att slåss? Det medges, att valet är genant: I båda de pärtier, som här ;rbjuder sig, är sällskapet blandadt. Men det ir en tröst, att sådana äro alla partier. Man ir icke alltid minst besvärad och brydd för ina s. k. vänner. Det blir då mer, än någon, nödvändigt att se mindre till personen, in till saken. Och det torde redan vara på itt ställe att framkasta den enkla frågan: är italienarne först lossat första skottet för in nationalitet och frihet, med hvem af parerna skola våra sympatier följa, med hvilka egioner -vår spända uppmärksarchet, med wilka segrar våra applådissementer? Med Jsterrike, som går att trycka ett folk endast ult djupare i förnedring, stödt på preussiska wridretrupper och på Englands: manufakturpolitik, eller med Frankrike, som dock hjelper en god sak fram, (om ej för intet, å la bonne heure!), till och med om härvid räknales på rysk assistens? Det synes oss att kejsar Napoleon för sin egen person i allt detta cke betyder allt det, man allmänneligen låer honom gälla, och skulle vi väga Preussen tt noga emot det nuvarande Ryssland — var så god och väg det! Emellertid, litet tid ha vi ännu att betänka ss. Låt oss nu först se an de första veckorna af kriget, låt oss derefter se hvad beslut t. ex. Spanien tar, låt oss se för hvem Porugal kastar sitt svärd i vågskålen, låt oss se vad det kära Holland gör, låt oss se hvem sfverste Harbou i Altona proklamerar som Janmarks parti, låt oss se hvad fursten af Monaco deciderar sig för! Det kunde ocks vara intressant att veta hvad de skarpsinniga inga adjungerade i Svea hofrätt tänka om aken. Först derefter fatte det förenade brödrariet sin själ i sin hand och uttale sig! Bref från Upsala. Annandag påsk Redan har mer än en vecka förflutit sedan ngbåtsfarten mellan Upsala och Stockholm ör i år tog sin början. Tidigare på året har I knappt i mannaminre detta inträffat. Icke