Nå, kära Åke, icke är det värdt att du blandar dig äti herr Siversens göromål eller herrarnes reqvisitioner! Skulle du sjelf blifva auktionist, så skulle summan icke komma att gå till särdeles högt belopp. Min Gud — Hjelm började redan svettas —det här alltsammans är högligen ruskigt! Det är icke sjefva förlusten af vår egendom som mest plågar och sårar mig ...n Nej, käre älskade Åke, jag vet nog att din själ djupast pinas af de för din finkänslighet så vidriga förhållanden, som på en sådan dag icke kunna undvikas. Men då bör komma öfverens med dig sjelf i en sak, att, när man nödgats besluta eig för en frivillig auktion, det icke är att se illa på om den går bra.n Gifve Gud att vi redan hade morgondagen — det vore en bestämd vinst. Ack, sade Emilia, det hade visst vant lyckligast, om du kunnat resa bort idag, min dyre vän — men magasinsaffärerna, spanmå len och allt det der gör det till en omöjlighet.n S Jag begriper icke, älskade, hvarifrån du fått din praktiska förmåga fallfärdig! Du är ju så inne i allting som om du gått igenom det förutSkulle man icke kunna vara inne i någonting annat än det man gått igenom? Tiden och förhållandena, kärleken framför allt, utvecklade den kraft, som alltid funnits gömd hos mig. Dessutom lärde jag i förgår så mycken visdom af lots-far från Ufklippan, att har godt af detännu och hoppas hafva det angre.n Hjelm svarade ej — han hade bland de framställda sakerna fått syn på en kaffeservis; som funnits-i hans föräldrars hus. Emilias ögon följde hans, (Forts.)