å bränneriet. vid Kräftriket anställda arbetare vorc inkallade. Då uppgåfvo att Persson, då han med sitt äkdon bållit utanför bränveriet, under det torparen Söderlund varit inne, visserligen haft en sup i sig, men intet fel hade varit åt honom. Vidare upplystes det att, då Persson vid Stocksund sprang tillbaka, Söderlund uppmanat honom att skynda sig tillbaka, men Söderlund hade icke inväntat Persson, utan efter en kort stund afrest, ehuru han uppgjort ressällskap med Persson. Ehuru Söderlund och hans säll kap under resan, skrädderiarbetaren Malmgren och koarbetaren Kruse, såsom de erkänt, nogsamt afvetat att Persson blifvit rånad och fråntagen plåt bok, innehållande 40 rdr, äfvensom hans häst och åkdon tillgripits, ha de icke uti Perssons närbelägna bostad efterfrågat honom ellerslemnat hans hustru de ringaste upplysningar om hvad som tilldragit sig under hemresan. Först då Person ännu på fredagen icke var hemkommen, och sedan slutligen underrättelse erhållits att Persson på hemresan varit i sällskap med Söderlund, fick hustrun några upplysningar. Pehrssons svärfader Anders Andersson hade i anledning åcraf nämde dag på aftonen infunnit sig hos Söderlund, hos hvilken Malmgren och Kruse innevarit. Kruse hade då omtalat hvad som tilldragit sig, och deruti hade Söderlund och Malmgren instämt. Då Söderlund yttret att han följt efter Persson, när ban afsnade sig för att söka sin häst, endast öfver balfva on, hade Kruse invändt: såh du var allt längre, ter du var så länge borta Att hafva fällt ett sådant yttrande förnekade nu Kruse, äfvensom Sö mad bestred att, då Anders Andersson yttr 1 med Guds hjelp reda på honom hafva invändt: Ni får aldrig se honom mera. Vidare upplystes: att uti Petssons vid Albano anträffade åkdon allt ,bvad han uppköpt här i staden fanns qvar, men att plånbok; pels och bränvinsbutelj voro borta. Bokhållaren A. F.Jobnson äfvensom flera betare, alla anställda å bränneriet vid Kräftriket, intygade att det rum, der Söderlund, Malmgren och Kruse uppehållit sig under det Pehrsson stod utanför tarne, hade fönstren åt gården ocb de noga kunnat förmärka om, såsom Söderlund påstår, Persson blifvit å gården utanför brännueriet rå nad och fråntagen häst och äkdon. Perssons häst var bunden vid Söderlunds åkdon. Enkan Maria Zetterström, som förestår Biströms bondqvarter å Luntma les och berätde: att Persson, då han afreste fr staden, var fullkomligt nykter, tilläggande Zetterström att Person, som i flera år haft qvarter å mde ställe, städse visat sig vara en nykter och städad pi Torparen Jacob Andersson i Rimbo: Söderlund hade af honom lånat häst till staden. Ianan Söderund, som bor ett litet stycke bortom An , beA almgten och Kruse hade då varit med. Söder hade då ur en flaska bjudit Andersson på b samt yttrat: den här flaskan kostar 40 rdr, ty F dirik Pehrsson, som var med mig, söp ur förlorade plånbok med 40 rår. Söder! cke ntimnt ett ord att Persson blifvit rånad. Söderlund vestred icke. att han möjligen kunde ha fält ett sådant trande, men kunde icke förklara hvad mening han haft dermed. Söderlund upprepade äfven denna rättegängsdag som oftast: Jag ber att det skall bevisas. Gärdssmeden: C. G. Sjöberg i Rimbx framropades m vittne, men han ville icke yttra sig det ringaste rr än han först fått aflägga ed. Domhafvandens röreställningar om att någon edgång icke kunde komma i fråga, då ännu ingen blifvit för brottet tilltalad, inverkade icke på Sjöberg, han vidhöll på det bestämdaste att först få svärja. I anledning raf tillfrågades åklagaren, kronolänsman Hallenberg, domhafvanden, huruvida han ansåg sig befogad att direkt tilltala någon för brottet. Åklagaren förklarade då, att han icke kunds undgå att, till följd af hvad som nu blifvit upplyst, till en början tilltala Söderlund; förbehållande sig dock åklagaren att framdeles efter, befogenhet få utsträcka sin talan mot de öfriga. Söderlund fick derefier såsom tilltalad afgifva berättelse om sina lefhadsomständigheter. Han var född d. 26 Mars 1827 här i Stockholm. Hvilka hans föräldrar vore, visste han icke, emedan han i sin spädaste ungdom blifvit uttagen från allmänna barnhuset och uppforad å landet. Efter att som dräng hafva tjent på itskilliga ställen, arrenderade han för tre år sedan nu innehafvande torp, Nottörp, lydande under kebyholm, tillhörigt baron Oxenstjernu. Söderlund ir gift och har ett barn, äfvensom ett fosterbarn, uttaget från barnhuset. Smeden Sjöberg fick derefter, jemte orparen Andersson, aflägga wittnes-e: xerättade, att då han på tisdagseftermids mma dag som Söderlund bemkommit från staden, sökt Söderlund i hans bostad, hade denn m varit got bernsad, yttrat: Hör ru, mäster Sjöbetg, ta sup; Stockholmsbränvin! Söderlund hade derefter at om en karl som blifvit tokig å vä uillagt: Jag vet icke hvart Fredrik tog jag tror aldrig att han kommer åter. Söderlund förklarade att om han fällt rande, hade han dermed icke menat å För flera vittnens inkallande uppsköts målet till len 19 Maj. Åklagarens förnyade yrkande om Sölerlunds inmanande i bäkte blef denna däg icke fö:emål för domstolens öfverläggning. Söderlund, Malm;ren och Kruse ålades att nästa rättegångsdag, vid fventyr af hemtning, åter infinna sig. förut afhörde Sjöberg gen; eller Telegrafunderrätteiser. Hamburg den 23 April, kl. 4 e, m. Paris den 23. Lagstiftande församlingen är mmankallad till måndagen. Prins Napoleon säges få ett separatbefål. kondon. Censols 93. Hamburg den 24 April, kl. 1, 43 min. e. m. Paris den 24. Börsrykten förmåla, att prins inpoleon skall resa till Turin och konungen af teigien till Wien; treprocentsräntan neteras Hyön. Faris den 24 April, kl. 2, 10 min. e. m. Österrikos ultimatum till Sardinien alemnaies först i går afton. : Petersburg den 24 Aprils Grefve Caroly anm hit i går från Wieni en speciel beskickHung. Hamburg dena 25 April, kl. 8, 30 min. f. m. Berlin den 23. Ryssland intager enahanda fvyaktande ställning som Österrike under orintaliska kriget. Hamburg den 25 April, kl. 11, 25 min. f. m. Turin den 24. Grefve Cavour erhöll Österikes ultimatum påskaftonen. Betänketiden ut