är öfver, står kanske vårt qvar — och tro mig, att då Hjelm så hedrande försmått såväl kapten Geisterns flerfaldiga anbud om penningförsträckning som hvarje vink om ett annat sätt att rangera affärerna, låter nog Gud någon källåder springa upp. Jag visar eder icke vägen till den förnämsta källan — illa vore af mig att betvifla det ni icke redan funnit den. , Mamma och jag äro denna dag oupphörligt hos eder i våra böner och samtal. Vet du, Emilia, hvad jag på det sista säger dig... jo, att den hustru må skatta sig lycklig, hvilken fått det tillfälle, sam du nu har, att höja sig i sin mans aktning och kärlek. Frid och välsignelse! Evig vänskap af eder Majken. Så likt henne, sade Hjelm, den förträffliga qvinnan! Detta bref är ett sidstycke till Thorborgs besök i går afton. Hon kom så ödmjuk, så bedjande, för det hon, som fått samma förbud, icke lydt dig. : Men jag sände henne hem, lyckligare än hon kom, ty jag visade henne hvad jag idag önskade min egen mor såge, nemligen att min själ står högt öfver en sorg sådan som denna. Hvad äro väl dessa föremål, som vi kunna ega i dag och förlora i morgon? Vi hafva ju det enda, som vi bäfva för att förlora, ännu i behåll... Men du har slutat ditt kaffe, och snart vidtager dagens bestyr. Dock innan.du går till dina, tår du följa mig och se på hvarjebanda. : Hjelm hade redan stigit upp och gick med sin hustru till ett afsides rum nära salen. Hvad säger du om det här? utbrast hon, och det hördes att en nästan barnslig förtjusning gömde sig i frågan.