Aftonbladet – 27 april 1859, sida 2

-— IHandelsoch eKkonomikOleStUum Nar melelst i går utgifne utslag bifallit grosshandlaren J. 4. Englunds ansökning om tillstånd att här i staden å anlägga och drifva fabrik för åstadkommande till fsalu af tobak, snus och cigarrer. Deremot har kollegium afslagit fabriksidkaren U. I. Holsts ansökan att uti huset n:o 11 vid Trädsårdsgatan å KungsKolmen inrätta fabrik för tillverking af kandi eller bröstsocker samt farin och sirup. Pill stöd för afslag lärer kollegium åberopat 28 Saf ;yggnadsordningen, hvilken förbjuder anläggningen af ya sockerbruk.s ee — Tidt och ofta förekomma i tidningarne berättelser om olyckshändelser, förorsakade l nom de numera allmänt brukliga forsforndstickorna. Sist hitkomna norska blad ra ett nytt bevis på fosforgiftets farliga enskaper. En man i Skonger socken, som skurit sig ifingret, skulle ett ögonblick efteråt ända eld på sin pipa med en friktionssticka. En smula brinnande fosfor kom in i det öppna såret, giftet spridde sig genast ikroppen, och oaktadt använd läkarehjelp var mannen död följande dagen. Då man läser denna och dylika berättelser, som erinra hvilket ytterst vådligt gift fosforen är, måste man, i betraktande af det nu så allmänna bruket af fosfortändstickor, nästan förvånas att olyckshändelser icke inträffa innu oftare än man hittills erfarit. Men om letta må anses såsom en särdeles lycka, minskas icke deraf angelägenheten att tillse, det faran måtte så mycket som möjligt undanrödjas. Fullkomligast skulle naturligtvis detta ske derigenom att man egde tillgängliga sådana friktionsstickor, å hvilka fosfor icke finnes anbragt, em förmån, som mången skulle önska bereda sig, äfven om kostnaden för sådana stickor skulle vara något större än för de vaniga fosforstickorna. Enligt hvad något hvar torde veta, ega vi här ilandet en fabrik, nemigen hr Lundströms i Jönköping, som vunnit ryktbarhet både inom och utom landet för sina friktionsstickor utan fosfor; men förunderigt nog hör råan dessa stickor sällan eller aldrig. omtalas oftare, än man erfar, hutu många skeppund som årligen exporterats till utlandet. Här i landet måtte de vara ytterst sällsynta; åtminstone finnes, så vidt vi veta, icke ens i ufvudstaden någon depöt för denna tillverkning. I stället importeras hit fosforstickor rån utlandet, t. ex. nu senast ansenliga qvantiteter från Björneborg, hvilka genom det sätt, hvarpå de äro emballerade, synas företrädesvis vara skadliga för helsan. Stickorna förvaras nemligen, till ett antal af ända till 1000, lösa uti en bleckdosa, från hvilken, hvarje gång locket öppnas, den afdunstade fosforångan slår midt i ansigtet på den person, som handterar lådan. Det vore förunderligt nog om det icke skulle vara en ganska god spekulation att äfven här tillhandahålla Jönköpingsstickor, då de i utlandet äro så begärliga och allmänt eftersökta. fven i humanitetens intresse vore det önskligt, om tändstickorna utan fosfor kunde all. mera uttränga fosforstickorna, då fabrikationen af de senare är ytterst förderflig för dem, som dermed sysselsättas. R————R — Flere at Stockholms icke fastighetsegande invånare, från olika församlingar, ämna hos K. M:t ingå med en ansökan, att K; M:t täcktes bereda en ny förordning för prestval nom hufvudstaden, der rösträtten icke såsom nu ensamt skulle ligga i fastighetsegares hand, atan äfven tilldelas åt hufvudstadens öfriga invånare. Denna ansökan, som redan lärer erhållit underskrift af 80 personer, medborgare af alla stånd, och finnes att tillgå på Svenska Tidningens kontor vid Munkbron för dem, som vilja underteckna densamma, är af följande lydelse: S. A. EK. Undertecknade, fastighet icke egande medlemmar af församlingar i hufvudstaden, få i underdånighet härmed utbedja sig, det E. K. M:t täcktes i nåder låta vidtaga åtgärder till rättande af det såsom olämpligt allt mera framstående förhållande, som nu eger rum härstädes, att vid prestval icke andra medlemmar af församlingen egå rösträtt, än allenast fastighetsegare. Enligt ännu gällande nådiga förordningen om prestval i Stockholm, af den 18 September 1765, utgöra nemligen sjelfva husen grund för rösträtten vid prestval och jemförelsen dem emellan eller röstantalet för hvarje hus bestämmes åter efter beloppet af den för husen utgående så kallade brandvaktsafgift. Grunden att vid prestval röstas för husen har likväl erhållit den modifikation, att husegare ej eger rösta för derinom egande hus, om han icke bor inom församlingen, hvilken modifikation utmärker, att vid husens antagande såsom röstgrund vid prestval man dock icke kunnat helt och bållet förbise grunden af personlighet, ehuru blott husegarens person ifrågakommit. Hyresmän hafva allenast rösträtt i det fall, att de deltaga i betalning af brandvaktsafgift för huset, ett förhållande, som numera icke någonsin lärer ega rum. Att den sålunda stadgade röstgrund är oriktig och olämplig torde icke mera vara tvifvel underkastadt. Det må hafva skäl för sig, att på landet, såsom der gällande är, fast egendom, således äfven bruk, fabrik eller annan inrättning, utgör grund för rösträtt vid prestval, enär inom landsförsamling dels finnas få andra oberoende husfäder än de, som ega, besitta eller bruka någon slags fastighet, dels ock prester