Aftonbladet – 27 april 1859, sida 2

en tredje... Och jag med, sa en fjerde. Det skall inte gå bort en flis, som inte skall bli väl betaldt, för aldrig gick det en ärligare köpman vid Bottnafjorden än Hjelmen.s ,Gud välsigne dem... Gäddas röst var så oklar, att han knappt fick upp ljudet. Det gick också mej till hjertat. Det är vackert, när herrekarlar bli så aktade att deras nöd tas så som om det vore ens egen. Karl Karlsson sa: Nu ha vi mjölkeko, så unga frun på Svartskär skall allt ha mjölk ändå... Och mina villeänder skall hon ha oköpandes, lade en annan till, medan fiskrarna riktigt gick i råd om att på kredit hålla dem. med fisk tills bättre tider. Det var vackert du, mycket vackert! Men inte tror jag de ta emot något af andra än fattigt folk, för att inte visa sej stormodiga mot dem — du begriper, lots-far, det är stor skilnad på högfärd och den känslan en har af aktning till sej sjelfver. Ja, den skilnan når ettlångtstycke. Högfärden är menniskofunder, en stygg brand till lysning; men sjelfvärderingen, Gå den håller sej på riktig grund, är en liten klar brand, som vår Herre gett oss till opplysning i rättan tid. Den som inte har någon aktning för sej sjelfver, blir inte heller något aktad af andra., Lots-far du, jag får en svåra stor fundering... Nu sen vi blifvit pensionstagare på femti banko tillsamman och du dessutom har lotspension af svenska kronan och Engelandskompaniet, vet jag inte som rättast om vi kan räknas till fattigfolket. Ja, det kan vara både så och så. Många ha mer och många ha mindre... Det anar mej att du ville att vi skulle vara bland fattigfolket. Du sa det. För att få ge Hjelmen igen de tie riksdalerna ?