Aftonbladet – 27 april 1859, sida 2

Kungörelse?n Och om den hade ingen hört lefvande ordet. Den var så till lydande, att nästkommande fredag den 6 Maj, klockan 10 förmiddagen, blir på Svartskär genom offentlig och frivillig auktion ... Sa du auktion? Gädda knäppte ihop händerna. — Jag sa ordet — offertlig försäljning, du, af gull och sölfver och koppar och möbler och hästar och kor och spannemål och bräder och alla ting, som en kan uppräkna... allt mot kontant betalning inom en månad... undertecknadt Siversen, ombudsman.n Detta häringa griper mej svåra, lots-far, liksom jag ser att det har gripit om bröströtterna på dej... Den lilla söta, välsignade frumenniskan, jo, hon kom till giftermål och farligheter i tid! Och Hjelmen, aj aj aj, så ondt det gör mej omen... Och så skulle han truga på mej — han är nu alltid frikostig och hedersam — en hel tieriksdaler för den der mörköresan, då jag gjorde opp med Olagus... den tian, du, bränner mej ända hit, fast hon ligger på kistebotten ...... Nå, det blef väl ett kläckande i allt kyrkfolket? Det kan du stö dej vid — det blef hvisketal i hvarenda vrå och sen ute på kyrkebacken, der gudbättre alla angelägenheterna ska stökas öfver. Och det var väl med all aktning och deltagelse... nå, det kan en nu begripa. Ja, det var riktig stor-opprörning. De talte liksom en ström förrinner... Åh, Herre Gud, Hjelmen! Så han sträfvat... Så skulle hvar och en göra för att ge nästansin rätt... Nu brast det till sluts — men frivillig auktion var det, det vill säga att han tvingat sej sjelfver till det verket. Och så hette det: Jag far dit, Andreas... Jag med, du Truls — vi ä bägge karlar som kan dyrka oppet... Jag -med, sa