och satte till igen, derunder han högt utroade: Sibai, sibai!. Som detta icke tycktes jelpa, tog Björnram sin arbetsdosa och slängde den i vredesmod i golfvet efter en elak objädeh gäst, eller så kallad Flaga, som i anledning af hertigens propos sig inställt,. Han upptog dosan strax och tackade Gud, att detta besök vore nu lyckligt motadt. När ljusen blifvit åter tända, vardet de närvarandes första göra att se efter om tiågot gått söder vid den stora smällen, men si — allt var orördt och i fullkomligt skick. Från arbetets början, då Reuterholm hertigen och städade rummet, hade de haft den iden att på försök lägga på bordet en dödskalle, den Björnram dock tog bort; emedan han ej visste om den var riktigt godn, likaledes Björnram ovetatide de atvenne dyrbära F—, som de rätt upplyste bröder känna, men ,af dessa röntes under arbetet ej den minsta verkan. Före arbetet hade Björnram, som vanligt, varit hårdt ansatt och plågad, men Reuterholm hade, en annan Dävid,; skingtat det förmedelst att spela å ett litet positiv, som stod i hertigens rum. Reuterholm gör det ytterligare tillägg till sin berättelse, att strax efter att Björnram hade med sin dosa affärdat den elaka geschickelsen, som han honom kallade, hade Reuterholm mellan sig och dörren blifvit varse en lång, svart figur, och samtidigt känt en stark, elektrisk tryckning på den armen, som var dit vänd. Att för öfrigt arbetet denna natt ej fullt lyckades, sade Björnram komma sig deraf att det — var fult och mulet väder, men det hade ej kunnat uppskjutas, enär hertigen följande dag skulle resa till Gripsholm. (Forts.)