Aftonbladet – 26 april 1859, sida 2

Och då vi nu gå, att hvar för oss. fortsätta vår lefnadsväg, så låt oss välsigna den för hvarandra ömsesidigt, i stället för att endast gifva förbittrande minnen ! Nå, ni trolska varelse, vill jag annat än välsigna er, jag? Nu handlade ni utomdess så vackert, att jag måste säga er att det är ganska möjligt att ni; innan jag kom till era klippor, var långt fullkomligare än jag haft den djerfheten att tro, emedan jag måste uppfatta er från ert förhållande till mig. Och jag kunde våga svärja på att ni aldrig varit så lite god mot någon. Ja, det är verkligen sant! utbrast Thorborg. Men det är derföre att ni... ... Varit så motsträfvig? Nå, ni vet att jag är en hård man, och det skall icke skada oss att åtskiljas för en åtta å tio månader, något mer eller mindre, När jag återvänder, komma vi måhända bättre öfverens. Det fäster jag mig icke vid som någon bestämdhet, kapten Geistern hb Hvarföre det? Kaptenens nyss så glänsande blickhöljdes redan af ett lätt moln. Derföre att då man en gång fått vana på olika meningar, så uppstå de utan att man sjelf vill det. Vi behöfva ju blott komma i beröring med hvarandra, så känna vi oss mindre goda. ; Men på det viset, yttrade Geistern häftigt, vill ni ju säga att om vi lefde rätt länge och förtroligt tillsammans, skulle vi i grunden örderfva hvarandra. Af det här vill det synas mig som om vårt tilltänkta fridfulla afsked skulle gå i qvaf. Kors i guds namn,, afbröt Thorborg. häpen — klockan som är tre qvart till 121 Den går för fort. Nej, klockaren stälde den i dag morse och gudstjensten rättas efter den. Nå, skall jag då nödvändigt vara ute innan gudstjensten slutar 2 sc. Nej, visst icke, om ni icke sjelf önskar det. Ni vill bestämdt än en gång vara af med mig? Nåväl .. han reste sig upp.