Aftonbladet – 26 april 1859, sida 2

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN), ROMAN Ar ENILIE CARLEN. Lilla hycklerska, att ni skall reta och plåga mig så i sista minuten! Innefattar icke kristlighet äfven ödmjukhet ? Jag är ödmjuk! svarade Tborborg med nästan. hämmad andedrägt. Ja, så länge allt i naturen hyllar er, ifrån menniskan till djuren. Det är ganska lätt att vara ödmjuk på det sättet. Ni kan tro mig ändå, kapten Geistern, att jag är mer ödmjuk än någon annan ung flicka skulle vara i denna ställning. Någon annan ung flicka under detta förbållande kan jag ej tänka mig. Hvarföre det? Derföre att ni från början till slut innehaft en ställning, som ingen annan än ni kunde ha. Tager ni mig händelsevis för en man, som aldrig förr umgåtts med fruntimmer, då bedrager ni er mycket. Men med er har jag glömt den vanliga tonen. Hvarföre var ni olik alla andra ? 5 Må det nu vara nog, herr kapten! Vi ha utan tvifvel hunnit så långt vi ärna gå. Dessutom är det icke billigt att jag upptager era sista tankar, när ni skils härifrån. Det hoppas jag att ni icke heller tror,yttrade kaptenen med en hastig rodnad, ty det skulle förråda en ännu mer oväntad egenskap. Ja, förmodligen egenkärlek ... Men tro nu icke mer och leta för guds skull icke upp mera ondt om mig, utan föreställ er för omvexlings skull att det är ert eget retliga blod som jemt sträfvar efter strid. Jag vet nu genom era ihärdiga upplysningar att jag eger flera fel än jag förut trodde. Trösta er med det, och tag nu emot min hand, som ni nyss begärde till fredstecken — vi ha ju icke så .ångt qvar att vi icke skulle kunna hålla fred. ) So A. B. n:is 1—47, 49—58, 61—81, 83—03.