Aftonbladet – 21 april 1859, sida 2

Jag har, återtog han hastigt, en större förbindelse än min erkänsla kan godtgöra för det besök.ni -vidrörde.. Utomdess värderar jag mycket denna unga flicka, -men det vill icke rätt behaga mig att man kanoniserar henne innan hon gått så långt genom lifvet, att hon blir värd en så vådlig ära. På hvilket eget sätt herr kaptenen tager sig friheten att tala om Thorborg! I hvad falldå eget? Det måste ni, om ni behagar, förklara ! Det är lätt förklaradt. Till exempel: denna unga flicka, som ni mycket värderar, att icke alls nämna kanoniseringen... Åh, jag förstår — ni vill säga att ni finner mina uttryck på en gång för förtroliga och för djerfva? Det är kanske icke så utan det. Men ni har orätt. Om orden fallit sig så öfver ett annat fruntimmer, hade de livarken ahsetts som ett slags majestätsbrotteller fått någon sådan tillsats, och detta: är säkraste beviset på att ni alla, hela stranden, hela trakten sätter henne i en dager, :som för henne sjelf slutligen gör det omöjligtatt betrakta sig som en rätt och slätt menniska. Aek, hon är iden: ödmjukaste och mest renbjertade af alla Guds skapade varelser. Renhjertad; derom är intet tvifvel — men ödmjuk är hon visst icke.n Jag talar om Thorborg, herr kapten ! Jag också... Och; jag vågar. tillägga att den milda spira, som hon förer, gömmer — henne sjelf ovetande — en förklädd herrsklystnad. . För denna unga, högtänkta och vackra själ. vore lyckligt, om hon i tid stege ned från höjden och blefve rätt--och slätt en god qvinna såsom många andra, hvilka ej få heta helgon, i stället för att stå så der ensam och: sväfvande uppe i skyn. s Aldrig, förklarade Emilia, glömimer