Aftonbladet – 19 april 1859, sida 3

kapital af 8 millioner. Meyerbeers nyaste opera. Vallfärden till Ploermel Heter detta verk. som nyss blifvit: första: gången gifvet; efter långa förberedelser: och med: oerhörd. framgång. Det har riktigt förvridit hufvudet på parisarne och trängt alla andra ämnen i bakgrunden. Man har nästan glömt bort såväl det stora kriget, hvilket hotar att bryta ut mellan Frankrike och Österrike, som det lilla kriget mellan vexelmäklarne och kulissen eller. bönhasarne, hvilket lyckligtvis nu håller på att biläggas. . Salongen är redan. fulltecknad för 30 representätioner, på gatorna Hör men alla menniskor gnola melodier ur den nya operan i stället för en avant, marchons, och franska språket — eljest: så rikt på hyperboler — saknar uttryck för entusiasmen öfver Meyerbeer ocH den hvita geten;som spelar en Vvigtig. roll i operan. Sjelfva kejsaren glömmer ett ögonblick den högre politiken oeh låter Walewski vänta för att tala med Meyerbeer; Jules Janin: knotar öfver att han icke är musikalisk recensent och nödgas tala omveckans tarfliga dramatiska nyheter, men begagnar dock förträffligt alla möjliga tillfällen att återkomma till dagens afgud;. herrarne begynna ånyo att nyttja bockskägg, damerna bära chevelurer å la chevre blanche, och de mest framstående lejoninnor söka lägga ett bräkande tonfall i sin röst. Likväl blef Meyerbeer ensam framropad vid första representationen; men innan stycket gått sina hundra gånger; kommer nog. turen till geten: Den gamle: kompositören darrade som ett asplöf när han skulle fram. för att mottaga publikens hyllning; han måste nästan släpas fram, och när åskådarne fingo sigte: på honom, uppgåfvo de ett glädjetjut, likt en segrande armås vid. intåget i en eröfrad stad. Man kunde trott, heter det, ?att hvarje åskådare på parterren hade varit försedd med en metallstrupe från instrumentmakaren Sax och hemtat sitt väder ur lungor af malm. Hvad händerna angår. så opereräde de med samma döfvande regelbundenhet som femhundra klappträd, hvilka excercerats minst en vecka.? Åtskilliga finnas dock, nog gemena att göra en svag opposition mot den rådande förtjusningen. De undrat. ex. öfver att en så utmärkt kompositör som Meyerbeer icke har försmått dem mängd. hokuspokus, hvarmed: nutidens teatrar pläga söka att blända publiken: Operan här bara tre akter, men ändock uppvaktas: man redan i den första med: en storm och flera körer; genom alla akterna höres klockspel och:getbräkande, ekot användes så ofta att det blir trivialt, det experimenteras med: det elektriska ljuset, man ser månsken, förstörda broar, brusande vättenfall; det sjunges både med mun och näsa under ackompangement: af bandklappningar; det enda som saknas är gevärsskott och lefs vande hästar. : Enhälligt klagas öfver entreakternas längd; men detta kan icke undvikas i: anseende till de oerhördt stora och svåra: dekorationerna. Före andra akten, i hvilken vattenfallet. förekommery är ridån nere i, 50 minuter, emedan en ofantlig vattenmassa skall föras upp på teatern; och publiken får med en timmas ledsnad betala nöjet att se ett riktigt vattenfall, men detta är då också något som icke många parisare någonsin sett; En af mina vännerb, säger en recensent, anmärkte att det skulle ha varit mycket förståndigare om man visat en artificiel vattenkonst; men häremot protesterade bestämdt doktor C., som satt bredvid oss. Stycket skulle då: Ha blifvit onaturligt och osannolikt, påstod han, ty om Dia: nora ej hade fått den kalla duschen; skulle hom ha förblifvit. galen i hela sin lefnad., Enp sådan kritik är icke oberättigad när det gäller franska teatern, der. man på scenen anställer kemiska experimenter... Om man: kunnat på dårhuset få reda; på: någotsubjekt,som varit i stånd att spela Dianoras parti, sä skulle man utan tvifvel ha engagerat henne för den delen af rollen, deri hon skall vard tokig — men då hade det åter varit dvisst om oden äkta och veritabla duscHeny som gör tillfrisk: nandet så utomordentligt naturligt, hade kunnat uppfylla sitt ändamål. Operan skulle ha hetat Vallfärden till Sa inte-Anne dAuray, Hvars Kapell njuter stor ahseende; men emedan kejsarinnan företog er vallfärd dit under sit. vistelse i Bretagne, så måstekompositören förlägga. scenen till et armät ställe: pa