Aftonbladet – 19 april 1859, sida 3

oeh annansg sida kunnat minst at allt Torlatas att just jag skulle haft tillfälle att,med en profan blick vanhelga dessa skatter. Händelsen gjorde att jag förliden sommnr kom att uppehålla mig några veckor i Helsingborg, der hr Borg då ännu egde i sitt förvar C. Wi Bergmans. honom testamenterade litterära qvarlåtenskap,.. Dåjag. vid samma tid just höll på med ett litet historiskt arbete (som jag. boppas, snart afslutadt. och ämnadtatt ännu-denna sommar af trycket utgifvas) öfver Mysticismens och den högre Frimurarecharlatanismens i visst afseende både intressanta och lärorika epok i Sverge på slutet af förra och i början af detta århundrade, trodde jag att det möjligen bland de bergmanska papperenskulle kunna. finnas något bidrag härtill, utom hvad som redan i bilagorna till ;Minnena här och der förekommer. Jag erhöll då också hr Borgs tillåtelse att genomgå hvad jag kunde: medhinna af ifrågavarande papper. Jag drog icke ett ögonblick i betänkande att begagna mig af det sålunda gifna tillfället, helst, såsom det verkliga förhållandet med dessa i hr Borgs temporära ego nu befintliga papper var, åtminstone en stor del af desamma föreföll mig i min oförgripliga tanka såsom : varande skotthållet: af alla dittills.gjorda reklamationer. Bland de särskilta cahiererna voro der visserligen flera, om hvilka det lät sig med någorlunda visshet bestämma att de voro ett depositum af lånta delar från det engeströmska biblioteket, men mängden deremot af de ifrågavarande papperen-innehölll icke det ringaste bevis för att de verkligen tillhörde just de schinkelska samlingarne. Flera af de paketer, som jag hade tid att genomgå, syntes mig så mycket mindre kunna utanvidare eganderätts-bevis hänföras dertill, som papper af rent historiskt innehåll här voro huller om buller blandade samman med bref, uppenbart tillhörande C. W. Bergmäns enskilta. korrespondens, gamla räkningar, fragmenter af småpoemer,, bitar, klippta ur gamla Aftonblad oss. v.,: och som det dessutom midt bland allt detta brokiga virrvarr anträffades historiska aktstycken, hvilka nära nog bevisligen icke kunde tillhöra vare sig Engeströmska eller Schinkelska samlingen, t. ex. — det. jag tillfälligtvis erinrar mig — en hel. mängd diplomatiska rapporter från svenske ambassadören Stedingk i Betersburg från slutet af förra århundradet, rapporter, hvilka buroall. prägel af att vara sjelfva originalhandlingarne, utrifna ur någon årgång. tillhörande förmodligen utrikesdepartementets arkiv. Jag tillrådde också på grund häraf hr B. att icke lemna dessa papper ifrån sig, utan att eganderätten dertill blefve på något antagligt sätt bevisad af de: reklamanter, som då låtit höra af sig, enär det lätteligen efteråt kunde uppstå någon splitterny reklamant och en efterräkning, obehaglig nog, sålunda drabba hr B., som yttersta följd af att C. W. Bergman i sin tid låtit sig af sin vänskap förmås att åt honom testamentera dessa papper. Jag finner nu att hr Borg emellertid låtit ifrågavarande samlingar återgå till det Schinkelska arkivet, förmodligen i hela sitt blandade skick; jag skattar mig lycklig att tillfälligtvis ur denna massa hafva dessförinnan kunnat rädda en uppsats af mig sjelf, som jag vid ett tillfälle hade lånat vännen Bergmany, nemligen enliten memoir öfver Anckarström. och hans medbrottslingar, den-jag utarbetat efter mig enskilt tillbörande anteckningar, och hvilken jag för intet pris, jag medger det, skulle velat låta följa med? till det Schinkelska arkivet, af grunder, som hr öfverste Schinkel torde lätt förstå, i fall det skulle intressera honom att taga litet kännedom om undertecknads slägtförhållamden. Då sålunda, åtminstone ännu då, mängden af de i hr Borgs ego befintliga papper för mig tycktes ega karakteren af ?res nullius? tillsvidare, såframt de ej verkligen voro lir Borgs egendom eller C. W. Bergmans kreditorers, fann jag, som sagdt, icke någon betänklighet vid att genomgå dem. Och jag genomgick dem. Jag behöfver ieke fästa hr öfverste Schinkels uppmärksamhet derpå, att ett är att läsa ett papper, ett annat är att beKålla det. Det har icke kunnat falla mig in att beröfva de ifrågavarande samlingarne en enda pappersstump, när jag undantager mitt ofvannämde egna lilla opus samt några koncepter af bref från Bergman till andra, af den natur, att jag ansåg dem icke böra blifva Historiska (jag räknar till denna klass: epistolärutgjutelser af erotisk natur), och hvilka jag — efter tillkännagifvande af min föresats till hr Borg — uppbrände. Jag vill: slutligen tillägga, att jag för mitt närmaste föremål fann 1 de cahierer, till hvilka jag erhöll tillgång, så godt som intet nytt. Sådana hufvudkällor för mysticismen under Hertig Carl; som t.ex. Reuterholms arbetsjournal? och Magonnique händelser?, egde jag i partiel afskrift förut (om originalerna dertilly som det af Minnena? vill synas, tillhöra Schinkelska arkivet, funnos de emellertid icke i de af mig öppnade: Bergmanska bundtarne, till min ledsnad!),liksom jag äfven förut af Bergman sjelf-.— jag kan omöjligt hjelpa det — blifvit satt i tillfälle att taga anteckningar och till öch med kopior af diverse kuriösa saker (tillhörande måhända äfven det Schinkelska arkivet; å la bonne. heurel!), något, hvartill jag af intet var förbjuden, snarare uppmanad i och för påtänkta-gemensamma historiska företag. Hr öfverste Schinkel har behagat fästa sig vid några af mig publicerade små bref från I Bregard i: Hamburg till Reuterholm. Jag eg1e dem före förliden sommar. I de papper, jag efter Bergmans död genomgått, fann jag intet hithörande; deremot fanns det — dom jag minnes rätt — i de Engeströmska papperen en ytterst pikant redogörelse för en liknande breföppnings-operation; som några år sednare företogs på Helsingsborgs postkontor under Tolls högsta ledning, ett aktstycke, som ljag emellertid hade den bonhommin att icke afskrifva. Jag tror mig med det ofvan anförda hafva sagt tillräckligt för att lugna? hr öfverste ng SR NE a 2 2 TR TR TR