Aftonbladet – 18 april 1859, sida 3

rt Ye tertidningenvittnar tillräckligt att man bär i allmänhet icke gjort sig skyldig till ett ensidigt underkännande af dess poetiska värde. —— — Naturalhistorlska museets menager!iParis har nyligen blifvit riktadt med 2:ne temligen stllsyåta djur af skunkslägtet (Viverra nasua) tillörande den grupp af hälgångare, som man endast påträffar i södra Amerika. Deras skapnad är ungefär sådan som den vanliga kattens, men de hafva derifrån skiljaktiga proportioner och deras rörelser äro icke så. smidiga. Hufvudet är förlängdt i ett rörligt tryne, Skunken är en skogens invånare och klättrar med lätthet i träden; också äro dessa hansständiga vistelseort. Då de klättra ned, gå de med hufvudet förut och fasthålla sig med klorna. Liksom för de flesta hälgångare består deras föda af insekter, frukter, ägg eller små djur. De äro icke vilda till,lynnet och man kan med lätthet tämja dem. I menageriet i Paris hållas de tillsammans med aporna, och deras vana att klättra gifver dem någon likhet med detta djur. — Paraplyerna konimo först i bruk i Frankrike under Ludvig XIV. 1-början buros de under armen för att vara till hands, i händelse af regn: Först sednare i början af vårt sekel buros de uppoch nedvända såsom promenadkäppar. I Englaud ansågs det länge för sprättaktigt fjeskt att gå med paraply; vanligtvis fanns i adliga familjers yttre rum ett stort paraply, som i regnväder brukade hållas emellan vagnen och dörren... När någon: offentligen visade sig med paraply, blef han hånad af pöbeln och isynnerhet var han blottställd för smädelser af kuskar och portechaisebärare, emedan dessa genom pa raplyerna tillskyödades minskning i inkomsternaraf sitt yrke. Då emeNertid skotten. Macdonald, söm 1778 fört med sig. ett vackert sidenparapiy ån Fpanien, i fle månaders: tid tåligt ig ör smädelscr och hän, blefvo puraplyerna ter hand mi allmänna. I Tyskland kommode rst 1730, fastän biskopen af Salzburg redan år 800 hade skickat ett paraply såsom present till abbe Alcuin af Tours: — I ett kloster i Vostfalem bar .mani nyligen påträffat Velleji Paterceuli bandskrifna Historia :romana, hvilken varit spårlöst -försvunnen alltsedam Se Rhenanus år 1520 efter densamma utgaf sitt verk.