Aftonbladet – 18 april 1859, sida 2

ståndelse inom rörelsen; Min man har dock hopp om ett större lån och:.. Ångenämt... fägnar mig. storligen! Han tycktes vara en stadig, rättfram man; ingen spelevink. Nöjsamt höra att ban kommit på benen igen. Li Nu började den unga frun både rodna och blekna. Men. aldrig. kunde en besvärande finkänslighet: komma: mindre till pass, och derföre måste denna också-förpassas så långt bort, att den icke kunde spöka i rösten. Saken är den, kapten Boson, att patron Moss gjort min man en väsentlig Handräckning. Möss — det var då radikalt märkvärdigt! Nå; med ett sådant handtag kan naturligtvis allt bli godt Icke fullkomligt. Herr Moss har skrifvit sitt namn under en borgensförbindelse, men för att erhålla det ifrågavarande. kapitalet erfordras två namn. Jag kommer, jag kommer, Bengtsson... Saken är, skall jag säga frun, att det är min tur att ge, och de börja blifva otåliga. En annan sak; kapten Boson — Emilia lade sin lilla hyita fina hand på ärmen af gubbens blå fris-kavay — en annan sak är den, att min man icke kan vara hulpen med ett namn. Derföre har jag kommit hit att..., Nej, nej, jag svär att, jag icke är rätte mannen! Tål er-derinne — Jag kommer ju i blinken... i blinken... Var det eljest något annat jag kan tjena med? Moss namn... såtans godt namn... minst värdt tio andra: ingen, som kan lemna pengar, behöfver mer än det. Hvarföre säga så, kapten Boson? Om en namnteckning Varit nog, hade jag icke kommit hit Nå, då fins det ett annat skönt namn. Herrskapet bodde vid sin hitkomst hos kap