Aftonbladet – 15 april 1859, sida 3

Article Image
ligen funnit sig föranlåten till att bekänna sin förbrytelse, och har nu blifvit intagen å härvarande cellfängelse. LANDSORTS-NYHETER. Norrköping den 12 April. Sistlidne torsdagsafton blef en härstädes till bönerum samt söndagsskola för fattigare barn förhyrd fabrikssäl öppnad för sin förstnämda bestämmelse i närvaro af så många åhörare salen möjligen kunde rymma. Komminister Hanner hade, derom anmodad, infunnit sig för att öppna sammankomsten. Dessutom lärer en maskinist å ett härvarande ångfartyg uppträdt med ett lifligt och väl framsagdt föredrag. Hyran för lokalen, som säges uppgå till 400 rdr, erlägges medelst sammanskott. Göteborg den 9 April. Angfartyget Arvika blef, då det den 6 dennes vid middagstiden, på resa hit från Trollhättan, befann sig midt för Kongelf, påsegladt af slupen Revisorn, förd af skepparen Jonas Arvidsson, hvarvid ångfartygets ena sida sönderslvgs samt masten afbröts och med tillbehör bortfördes. Skadan är redan åter reparerad, så att Arvikai går verkstälde sin profresa och kommer att genast intaga sina turer. , Göteborg d. 11 April. Tullhuset vid lilla Bommen har af staden, på vissa vilkor, öfverlemnats åt hr grosshandlaren C. O. Wikander. En plan lär vara å bane att å den plats, nämde tullhus intar, och angränsande tomter uppföra ett hotell för resände, hvilket företag skulle grundas å aktier. — Enligt ingången underrättelse ifrån skärgården, har der åter en beklaglig olycka timat. Fredagen den 1 dennes hade 2:ne fiskare, hemma på Kneppeln i Öckerö socken, begifvit sig ut på sjön för att stöta sina fiskebackar. Vädret var klart, men det blåste starkt med sydvestlig vind, så att deras båt kantrat. Den har sedan hittats i närheten af hemmet, och med liket af den ena karlen, hvilken surrat sig fast vid toftorna. Den ene af desse olycklige var gift. Hans enka hade förut varit gift och, eget nog, haft det missödet att mista äfven sin första man och sin far i böljorna. Wisby den 8 April. Den 2 dennes vid middagstiden strandade å Näsrefvet slupen Enigheten, förd af skepparen H. Cedergren, kommande från Klintehamn och destinerad till Danzig med last af osläckt kalk eller s. k. packsten. Fartyget sprang genast läck och eld utbröt några timmar derefter genom lastens antändning samt fortfor hela natten till dess fartyget var nedbrunnet efter vattnet. Trenne man af besättningen blefvo räddade samma dag fartyget strandade; men skepparen, som då ej medföljee, fanns den 4 dennes eller nära 2 dygn efter, nedkrupen i kajutan, med halfva kroppen i vattnet, ännu vid lif och blef förd i land, der han nu vårdas samt har man hopp att han kan tillfriskna. — Natten till den 3 dennes nedbrånn en kalklada vid Westergarn i följd af sjelfantändning af der för.varad s. k. packsten, hvarvid omkring 20 läster packsten, 13 läster tomtunnor, flera tolfter plankor och bräder, en båt m. m. dels blef uppbrändt, dels förderfvadt. Malmö den 9 April; Natten emellan der 4 och 5 d:s ill sj tryck så som nu, skulle han alltid kunna bära sina motgångar så som han nu gjorde? : Om icke, huru då begära att hustrun, när han kanske sjelf blefve bitter och lättretlig, ensam skulle hålla sig. uppe och alltid visa blottbehag och älskvärdhet! ; Ur detta kaos väcktes han af Gustaf, som inkom med tvänne bref. Tyvärr var det åter två små läckor, som begärde tillstoppning, och dertill två, som han räknat på att vara utån oro för. Jan, sade han åt sig sjelf, sedan han gått upp på kontoret och åter börjat revideringen af sinaböcker, ja, det tager ingen ända! Och likväl vill jag icke ge mig: Jag måste till Göteborg — jag måste anstränga mig ännu på tusen sätto Han tog upp pennan för att börja en ny kalkyl, då Janne inträdde och lade ett annat bref på pulpeten, hvarefter hån skyndade ned, ty det gjorde ynglingen innerligen, ondt att se principalens tunga och mörka min, och deh var aldrig mörkare och tyngre än på kontoret. Troligen äter en jobspost! menade Hjelm, i det han bröt förseglingen. Och en jobspost kunde: det kallas. Detvar netnligen återbud, från. några betydande: fiskåre, af bvilka han väntat den vanliga hum: merladdningen, som snart skulle utgå till England, den sista för hösten. Och nu blef han tvungen släppa allt annat för att resa åt alla håll angående nya ackord. De: engelska penningarne voro borta, men engelsmännens hums mer måste komma öfver Kanalen, hur detän gick med afsändaren. r Den nedtryckte mannen gaf ej, såsom mänga andra nedtryckta män, sin oro och sitt missnöje luft i diverse. lägre och starkare uttryck -öfter det eller den, som vållat olyc.

15 april 1859, sida 3

Thumbnail