Aftonbladet – 15 april 1859, sida 2

ängslig ut — har ni betänkt Kvilket prat häraf skulle uppstå? Hvad för prat skulle deraf komma? Det är ju Belt enkelt och naturligt, min älskade ke! Jag envisas likväl icke, om du tror att någon annan — du sjelf till exempel — kunde sköta det bättre än jag. Men hvad har då du för resurser att kunna sbeveka den gamle rödkokte hummerpatronen ? Våra fruntimmersresurser,, sade Majken, låta icke alltid detaljera sig! Men bestämdt är, att kan kapten Bosons namnteckning fås — hvilken vore den allra yppersta — så kniper Emilia den; ty gubben är känd för beundrare af qvinlig skönhet. Men, men... Sesån, afgjorde hon, låt oss nu anse saken som bestämd ! Ty, min bäste Hjelm, för att supponera i pappas stil, är det ej värdt att finsikta. Hvad ha vi väl här på stränderna för någon societet att frukta sqvaller af, antingen Emilia lyckas eller misslyckas — vi äro ju sjelfva societeten, gudbevars. Och sen kan du tro mig, att ingen klok köpman i ett sådan fall som detta skulle dra sig för att låta hustruns fintlighet skaffa ett antagligt borgensnamn, om det icke på annat sätt stode att vinna.s Jag hade, sade Hjelm, i morgon ärnat fara till Fiskebäckskil, der jag ännu icke vigilerat. Tänk icke derpå — min befälbafvare har vigilerat der i stället, och de der patronerna ha samma sympatier. och antipatier. som herrarne på Fjällbacka. Nåväl,. jag får. väl då ge efter. — blott icke i sista instansen, :om allt går väl, kapten Rasmussons kapital är bortfiuget. Var lugn, förkunnade Majken — då måste det flyga tillbaka. igen,: ty--Rasmusson