Aftonbladet – 14 april 1859, sida 2

ÖR RE TT SN TNA SNRA STR AE ROR RING ETT KÖPMANSHUS-T SKÄRGÅRDEN?): ROMAN Ar ; EHILIE fCARLER. Thorborg kunde icke säga ett ord. Hon insåg att den försigtighet, hvartill hon velat uppmana, bade djupt sårat; men olyckligtvis kunde det onda icke. godtgöras utan att göra ännu mera ondt.— ty--huruskulle hon väl kunnat-erkänna en-endaaf de många redda och outredda orsaker, som kommit henne att vidröra ett så ömtåligt ämne: Hon var nu innerligt bekymrad; och om hon. ej. talade med läpparna, så var dock hennes utseende er fullkomlig afbön. ; Kaptenen betraktade henne länge under tystnad. Derefter återtog han: Det ser ut som om förhållandet blifvit omvändt och som jag i min tur skulle ha bedröfvat, kanske förnärmat er. Men låt mig nu förklara meningen med. det uttrycket: ! lefva inom: mig. sjelf.s Jag tänkte därmod: icke i på ett. frivilligt öfverlemnande åt endast själsbetraktelser, börjande och slutande med mina egna öden. Gud har-ej förlänat mig snillets ljungeld, men han har förlänat mig en säker blick inom vissa vetandets kretsar. Defföre har jag nu ärnat sysselsätta mig med utgif-: vandet af ett både-vetenskapligt och praktiskt arbete inom sjömansyrket. Det skall bli en bok, hvilken jag sedan hoppas bereder mig en rättvis plats: — ifall Jag nemligen skulle önska -en sådan — vid enaf de praktiska sjömansskolorna. Kanhända anlägger jag sjelf en sådan, och i salla händelser bör ni .vara öfvertygad att jag håller ordmed hvad jag sade er dagen förrän jag lemnade kapellgården, att jag antingen skulle kasta mig ini verldslifyvet eller i ett eljest verksamt lif: Thorborg lyssnade med djup uppmärksamhet, men: hennes hjerta erfor ett slags döfvande mattighet: 4) Se A. B. nis 1—47, 49—58, 61—81, 83—85