Aftonbladet – 14 april 1859, sida 2

sKommer kapteh Geistern nu direkte från Fjällbacka? Rätt så: var qvinna, ni lilla hycklerska — ack, om ni alltid kunde visa er i densckretsen! Eljest kommer jag sist från Ufklippan, der jag tillbragt-natten hos mina förra värdar; Dettarvarmig en dyrbar pligt att .uppfylla. Jag medförde väl ingen medalj åt dem; men en lagvunnen handling, som tillförsäkrade dem en litendlifstidspension tillsammans. Åhj ni är ändå en godman Jag — tvärtom, jag är, som jag sagt, en hård man: det vet. ni bäst, som fruktlöst sett mig mottaga era ädläste råd. Men-nu, då vi äro nära ert hem, ber jag er gifva mig er hand -derpå att niicke med alltför bittra känslor tänker på mig, dåvjag är borta. Det bör jag åtminstone icke. Om jag känner mig det ringaste frestad till högmod, vill jag genast erinra..mig. detta samtal, Denna erinran blir ungefär detsamma som ett gissel, hvilket nog skall utdrifva högmodet jemte mycket annat, Er stränghet har säkert gjort mig: en stor-tjenst. Och mig sjelf, det märks nog, en stor otjenst, Då jag bad er gifva mig handen, var det-i hoppet att. ni: ville visa er så högsinnad och förlåta min omfattande uppriktighet och att hi, sedan ni icke mer träffar mig, med er egen klokhet ville granska mitt uppförande och de särskilta skiftningar, i hvilka detta. samtal gått. Min hand ger jag er gerna, men mina tankar äro så upptagna i dagens verksamhet, att jag icke: törs lofva-att granska hvad-som: är obehöfligt af all granskning. ; ;Se der åter ett svar, som bevisar er att jag talat mer verklig sanning än. ni nu förer sjelf erkänner:.. Nå väl, låt bli att tänka på mig, men tillåt mig i stället få tänka på er, och det kan ni vara förvissad om: att jag gör, om jag I än skulle önska att ej göra det. Tror ni det? Åh jan, svarade hon med ett leende, ni undrar utan tvifvel hvilkendera af era böner jag skall lemna:;mesta gehöret; Dagen innan ni lemnade kapellgården, bad ni mig lika ifrigt