Aftonbladet – 13 april 1859, sida 3

pligt, som jag skulle ha utöfvat mot den ringaste af era matroser, ifall händelsen varit den att min bror lyckats rädda någon af dem i ställetför er sjelf.p, Gud gifve att det varit en af dem i stället för den man, som, ni nu så uppenbart söker visa ert förakt! Hvyad säger ni — skulle jag, som under hela min lefnad eftersträfvat ödmjukheten, förakta någon... och huru skulle jag. förakta er... Sådant är illa sagdt Jag tror att det var, sant sagdt, ty erjemförelse hade bestämdt någon afsigt. Ingen. För mig, kapten Geistern, är olyckan en — den må träffa hvem som helst — men er olycka var så mångsidig, ätt jag der före egnat er en mångsidig omsorg..: Men nu tror jag att jag får fråga er !om ert besök också skulle innefatta ett farväl? Ni reser snart? Ja, jag reser.p Innan kort? Innan kort. Till Flensburg ? Naturligtvis,... Aftärerna här behöfva ej längre min närvaro, och jag längtar efter att sjelf. få tala med rederiet. Om jag gjort ett sådant haveri att jag behöft ligga och blott reparera, då hade jag hållit ut öfver vintern, men — gunås — hvad jag behöfver reparera, är ej mitt fartyg. -Derföre : skyndar jag! att långt från Bottnafjorden söka återställa: jemnvigten i min själ. ON ; Gällde då ert Besök deruppe — hon blickade tillbaka åt det lilla kapellet — ett farväl för lifvet?. ! Nej, först och främst kommer jag om några dagar ännu en gång hit, innan jag reser — för det andra beställer jag nu i Gör teborg dem minnesvård, jag förut velat haäfvå