Aftonbladet – 12 april 1859, sida 3

för att jag trodde det skulle vara jag som 2jorde det. Det är din tur nu. Jag ville bara att vi med detsamma skulle se till att vi komme i rent vatten — det underlättar alltid kommunikationen. Att vädja till pappas känslor i denna angelägenhet, det lägger jag alldeles afsides. Det visar ditt förstånd., I stället vädjar jag till pappas hederskänsla, eller rättare till pappas köpmansbeder. Dumheter! Åh nej, icke så dumheter! Pappa är nu — det ha vi redan afgjordt, ja pappa bar sjelf erkänt det — vida mer än fordom smickrad af. ett aktadt namn och anseende. Nå, supponerar det icke skulle lida särdeles afbräck, om jag fortfar i min vägran. Jo, vet pappa, det skulle visst lida ganska mycket derigenom. Hå, hå, Hå... , L Besinna blott... det kommer, två unga män hit till stranden. Den ene, med. alla. anlag till en fulländad bof och dertill tjuf; omhuldar pappa, förbinder sig med och ordentligt på allt sätt uppmuntrår till ingående af den allra närmaste förening. Den andre deremot, en redlig köpman och en ärans man för öfrigt, som blifvit träffad af den mest skändliga och oförutsedda olycka genom pappas gunstling, honom låter pappa i lugn likgiltighet gå under, ehuru hans försök och sträfvanden visa det aktningsvärdaste bemödande att bevara sig från den totala förstörel detta fastär en handräckning af pappa upp alltsammans sen — .Så du advocerar — men jag håller i mig du... Nå, tror pappa att denna egennytta å pappas sida skall bedömmas illa och klandras endast vid våra stränder? Nej, ryktet och jem