Aftonbladet – 12 april 1859, sida 3

blifvit van vid annat än att finna kraft och mod hos mig, och det hoppas jag alltid ha, då det gäller mig sjelf och mina egna intressen. Men nu är jag uppfylld af ändras intressen och bekymmer, och då behöfver jag icke lägga band på mig. Aj, aj, du tänker väl icke pipa och lipa som andra qvinnorl! Supponerar; rent ut sagdt, att jag icke tycker om det humöret, ifall det blir för långvarigt. Det kan jag icke hjelpa. Jag ville tala med pappa, och pappa stänger vägen för mig. Tala då — supponerar att jag måste släppa till öronen — men låt det gå öfversså fort som möjligt, eljest tröttnar jag och ... Och så rymmer pappa för husfredens skull... Men har jag fått lof att tala, så hör mig ej otåligt — det ber jag hjertligt! Jag sitter ju här som sjelfva tålamodet — men ett allvarsamt råd, mitt barn: sätt det icke på för hårdt prof! Till en början kan du utesluta inledningen, ty det rör naturligtvis Hjelms affärer, som du åtagit dig att sköta ... Det var en satans dumhet att jag gick i diskonten!I Jag har åtagit mig att vara Hjelm till det lilla gagn jag kan, när han är frånvarande för allt sitt trassel och: bråk, och det är väl ingenting att håna; då pappa sjelf flera gånger har gjort mig den äran att rådgöra med mig inom affärslifvet, Pappa harju uppfostrat mig till en icke ovärdig dotter af den skickligaste köpmannen på kusten.n ; Säger icke på den saken, vet nog alt den, som får dig till hjelpreda, icke råkat illa ut. Med hvad beträffar Hjelms angelägenheter — fördömme att jag gick i den diskonten — så är gånget som gånget, och icke är det lönt att han simmar mot strömmen. Jag tycker det är pappa som talar, i stället