Aftonbladet – 12 april 1859, sida 2

rättare att säga det jag icke alltid minnes det rätta lika fort som du... Men icke kan jag föreställa mig att någonsin Åke — du förstår? Hur försjunken i bekymmer han än måtte vara, så...n aDet behöfver du aldrig frukta — det är en förolämpning att kasta en half tanke ditåt. Det var blott på helsan jag syftade, och sedan tror jag att vinet under ledsamma förhållanden icke klarar tankeförmågan, utan slappar den. Öch sån, återtog Emilia, blifva de tunga, olustiga och sömniga till lynnet... Hvad jag var dum som talade om vin — härnäst vill jag föreslå vatten, ty det är långt nyttigare... Men, Thorborg, hvarföre tager du icke af dig? Gör det, medan jag springer ut i köket och säger till om plättar, som Åke tycker så mycket om... ännu tror jag vi har råd att bestå oss en oskyldig slängrätt. Gud låte honom bara ha aptitl Emilia du, jag blir icke, här öfver middagen. Jag ville blott titta till dig på en stund, medan Majken var frånvarande. Ja, du vet hvad hemresan gälde. Tror du att det har någon utsigt för sig att lyckas? . Nej, det vill jag uppriktigt säga dig att jag der icke änser något stå att vinna. Farbror Moss har försvurit att aldrig gå i borgen — undantaget skedde för Holts räkning. Store Gud — och jag som nyss sökte öfvertyga Åke att det skule gål Ja, detsamma säger Gudmar. Han tror naturligtvis, att när Majken sätter alla segel till, så seglar hon i qvaf farbrors betänkligheter. Men, kära Thorborg, hur upptagen jag är af egen oro, kan jag icke låta bli att märka att du på sista tiden, särdeles i dag, är dig så olik, Jag kan icke säga hvaruti det be