Aftonbladet – 12 april 1859, sida 2

Det är visst farligt. Först och främst står mitt namn som hederlig köpman i sticket, och för det andra är det en betydlig betalning, som ökar alla de öfriga betydliga betalningarne., Och detta griper dig, tycks mig, mer än något annat — men hvad under är väl deri! Den ena upptäckten kommer efter den andra... Jag ber dig, för Guds skull, låt mig gifva dig några droppar eller lite vin — du är i stort behof af något. Tyst, tyst. .... Tag upp vin — men lemna mig sedan ensam att i ro reda mina tanKAP oossserssssasseeererae ererereiterkrr rett rtrtrt tr sees nara ket Emilia flög ned. Hon hade icke på ctt par dagar sett Thorborg.. ... nu mötte hon henne. Och hur innerligen välkommen blef ej Thorborg! Emilia tog henne genast till råds och frågade huru hon vid denna nya tillstötning borde handla, antingen genom. böner söka öfvertala sin man att lägga sig eller lemna honom alldeles i fred... Emellertid springer jag först upp med en butelj vin. Tag upp blott ett glas! sade Thorborg. I den förvirring, hvari han nu är, skulle han aldrig tänka på om han tömde glas på glas, och det vore säkert icke helsosamt. Lemna honom sedan, såsom han önskade, ensam med sina egna tankar och skynda på middagen, så har du en god förevändning att afbryta honom. Emilia ilade ut och var både uppe och nere inom ett par sekunder. Nå, hurudan fann du bonom? Som förut... han frågade mig blott hvarföre jag bar upp vinet i ett glas. Ser duls Ja... Gud, hvad du är klok! Tänk — jag, som är gift och så alltför erfaren, vet i många saker mindre än du... eller är det kanske