ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). : ROMAN NJ . EMILIE CARLEN. Under en och en half timmas tid i fullvigt hade Emilia sysselsatt sig med kontorsgöromålen, men nu nedlade hon pennan och såg på-sin man, hvilken hon instinktmässigt förmärkte vara stadd i någon ytterlig tankespänning. Åken, sade hon, efter att någia ögonblick hafva iakttagit tystnad, jag har en stund sett på dig med uppmärksamhet, och jag tycker att din hy är så gul; att den förskräcker mig — den har också skiftat flera gånger om, sedan du upptog det der papperet, som du har i hand. Ts... mitt barn, ts... Detta var icke något godt tecken — det insåg den unga frun — men ännu en stund lade hon band på sig. Nej, nu står jag det icke längre. Någon jobspost har visst äter dykatupp... Dyre Åke, tala till mig! Hjelm såg upp: Hans ögon hade detta tankspridda och slöa uttryck, som likväl inom sig. gömmer tankedigra och skarpsinniga uträkningar. I en ton, liknande: blicken, sade han: Du förstår ej detta, mitt barn! Jag förstår det nog, och det blir nyttigt för dig att meddela dig — det skingrar, och delar din tanke. ; ; Nåväl... här är ett papper, som visar mig att en inbetalning, den; jag ansåg gjord för flera veckor sedan af Holt, icke blifvit afsänd. i Och är det der mycket farligt, min vän? ) Se A. B, niig 1—47, 49—58, 61—81, 83.