Och sån, sade Emilia småleende; har du mig som. tillsyn i boden. — det är icke att glömma. Nej, det är visst icke att glömma... Han gaf sin hustru ett mildt ögonkast... Du är både tillsyn och föresyn ihela huset. Jag glömmer aldrig den morgonen, när jag kom från Rabalsbede och du i boden höll på att hålla gossarne i tukt. å Ja, de ha nog respekt för mig)... Emilia såg helt förtjust ut... Och om det icke vore så förskräckligt att hafva en så kallad cession bängande öfver hufvudet och du ej hade dina gränslösa ansträngningar för attundvika den — resör, vakor och arbete — så skulle jag säga att jag ändå är lycklig och andas tusen gånger lättare än förr, emedan Holt är borta.n Holt.. Holt är borta, men Bangs verk lef-ver qvar. Ack, jag bordeicke ha nämt det ohyggliga vidundret — hans namn väcker upp ännu flere bekymmer inom dig... Nå, käre Åke, du vet ju att också Thorborg understundom är antagen i firman. För ett par dagar sedan, då Janne var åt Grebbestad och du i Uddevalla, togo Thorborg-och jag emot spanmålen, Och medan Thorborg så allvarsamt såg på mätningen, språng jag upp och ned genom de stora vindarne. Det var grufligt roligt! Nu måste Åke le. Trösta oss tör ett sådant köpmansbus med tre fruntimmer till bokhållare ! Åh, sämre kunde? du fål Dessutom har du Guldbrandsson under vintern, eller så snart tulljakten kommer i-ro.. Och du bör tro Thorborgs ord, att pröfningen är oss till nytta och gifver oss god frukt igen... Meh — aj, aj — min skrifning! Nu vill jag vara så flitig, att du ej kan arbeta trägnare sjelf.n (Farta fXllar N