Men du glömde bland-ljusglimtarne våra vänner — huru verksamma äro ej del Nej, att glömma dem eller den: tacksamhetsskuld, jag är skyldig dem, är lika omöjligt. Men vänner må vara huru verksamma som helst, så kunna de icke uträtta hvad de önska. Guldbrandssons namn vill jag ej på något sätt indraga i mina affärer, och Moss — du vet sjelf hur det förhåller sig med honom. Du har icke sett resultatet ännu af Majkens hemresa i går.. (Majken; hade nemligen tillbragt största delen af denna olyckstid på Svartskär). Hon sade mig att hon satt sig i sinnet att hon till hvad pris som helst skulle hafva faderns borgen för detkapital, som vår fordne värd kapten Rasmusson har inne under väntan att få det väl placeradt. k Hjelm skakade på hufvudet; i det han yttrade: Jag har det högsta förtroende till Majkens sakkännedom och goda vilja — hennes utmärkta tjenster här på kontoret under denna villervallans tid ha varit för mig af lika ovärderlig nytta gom om jag haft en kontorist — men med detta allt lär hon icke få gubbens namn på min revers.n Hvem vet, hvem vet Låt oss då antaga det omöjliga att han tecknat på — det blir i alla fall icke mer än en borgensman. För en så betydande summa kommer dessutom Guldbrandssons namn troligen icke att accepteras. Majken tror likväl bestämdt att han tages som vederhäftig... I nödfall bade hon en annan ide. Ja, hon och hennes Gudmar äro outtömliga i resurserna såväl som i vänskapen. Och det skulle stått illa till för mig, när jag i veckan var åt Uddevalla, om ej Majken kunnat reda sig så här hemma. ;