hans skepp Hekla föra honom; derifrån ville han med slädbåtar uppnå den hemlighetsfulla punkt, der jorden vänder sig omkring sin axel. Dessa slädbåtar voro 20 fot långa och 7 fot breda, med platt botten och, då man väntade sig svåra stötar, försedda med en tjock, med vattentät segelduk öfverdragen filtmassa mellan plankorna. På båda sidor om kölen var en. slädmede anbragt. Man hoppades att i snabb fart kunna flyga öfver den flacka isen till nordpolen, och inskeppade för t!etta ändamål i Hammerfest åtta renar med ett stort förråd af deras älsklingsfoder; dock: huru fann man sig icke bedragen, då man såg för sig en hård skroflig yta, mot hvilken den allra afskyvärdaste landsväg kunde kallas förträfflig. De fullkomligt onyttiga renarne blefvo derföre slagtade, och manskapet såg sig nödsakadt att sjelft öfvertaga tjensten att framsläpa slädbåtarne eller också ro dem fram, genom en oangenom blandning af isblock och snöputtar. I tre och trettio dagars tid arbetade de sig oförtrutet mot norr och skulle kanske hafva helsat polen, om icke den stora sbank, på hvilken de reste framåt, under hela tiden hade drifvit söderut. Dock uppnådde Parry den höga bredden af 82 45, så långt som ingen före eller efter honom har framträngt. E Vi anmärka i förbigående att James Ross, om sedermera framträngde längst åt söder, itföljde honom på denna liksom också på hans föregående resor. Ingen har någonsin på samma säng kommit så nära båda polerna, som denne itmärkte sjöman. På återfärden till skeppet, som väntade dem n säker bugt på Spetsbergen, hade de ännu ppnå hafvet att utstå en häftig storm. I femtiosex timmars tid drefvö de i sina nötskal till båtar omkring på polarhafvets upprörda vågor; dag och natt arbetade de för sitt if, alldeles genomblötta af snö och saltvattenskum. Efter outsägliga ansträngningar uppvådde de slutligen Walden Island, norr om Spetsbergen, der de lyckligtvis hade sörjt för :tt proviant-nederlag, men voro så utmattade, utt de blott med den yttersta ansträngning af sina sista krafter förmådde släpa sina båtar på land. Dock en varm aftonmåltid, en liflig orasa af drifved och några timmars hvila återställdedem fullkomligt. Den som klagar öfver menniskoslägtets urartånde och menar att det i den goda -gamla tiden väårit kraftigare och mera härdigt än nu, den må nordpolfararnes annaler göra något bättre underrättad. Om Parry tillkommer äran ätt hafva uppnått den nordligaste pu kt af oceanen, så är Kane den ärorike upptäckaren af den nordligaste punkt af oceanen, så är Kane den ärorike upptäckaren af det nordligast bekanta land, ty till och med Ross-Island; den yttersta ön i Spetsbergens arkipelag, ligger sydligare än Wasbington-landets uttde, under 819 22 v. b., hvarifrån man på långt afstånd ser det ännu ouppnådda Parry-berget höja sitt snöbetäckta hufvud. Sammanfatta vi nu allt hvad så många stora sjöfarare sedan Hudson hafva uträttat, för att nalkas polen, så finna vi, att de blott på högst få punkter hafva öfverskridit den hemlighetsfulla kretsen på andra sidan om den 80:de breddgraden. Det är som om Kane, Parry, Scoresby skulle från Åtlantiska oceanen hafva gjort endastenskilta kast med sänklodet i ett bottenlöst haf. I andra riktningar, isynnerhbet åt Siberien och Behrings sund till, sträcker sig den obekantes rike ännu längre åt söder. Ingen menniska har någonsin kringseglat Cap Taimura; endast vallrossjägaren Issakow har det i cn gynsam stund lyckats att kringfara norra spetsen af Novaja Sema, och Wrangel kunde från Cap Schelagskoi aldrig framtränga längre än till 720n.b. Men kasta vi våra blickar på Grönland, så finna vi det inre af denna ofantliga hbalfö, ända ned till bredden af Shetlands öar, ännu lika så obekant och otillgängligt som sjelfva nordpolartrakterna. I trots af alla de arktiska sjöfararnes bemödanden, förblitver ett gebit, hvilket i storlek står föga efter Europa, ännu insvept i fullkomligt mörker, och ingen vet, om land, is eller öppen sjö sträcker sig omkring polen. Blott så mycket är säkert, att de yttersta norrut kastade blckar hafva fallit på haf, icke på land. Scoresby hade ett fritt farvatten för ig. Kanes följeslagare sågo ett öppet haf slå mot kusten af Washingtonlandet, och högst uppe i norr, dit ban nådde, fann . Parry lös och sönderbrusten is. Under hela den tid hans äfventyrliga färd varade drefvo isfälten mot söder, långt bortom den yttersta punkt, som han uppnådde, måste alltså ännu ligga haf. Berömda geografer förmoda, att fortsättningen af golfströmmen mellan Spetsbergen och Novaja Semlja flyter in i Polarhafvet, kretsar omkring detsamma och derpå åter utgjuter sig såsom nordsydlig ström mellan Spetsbergen och Grönland i Atlantiska oceanen. Alla rörsök, att emellan de bogge sistnämda länderna framtränga till Nordpolen, måste så:unda nödvändigtvis stranda, emedan de kämpade mot en öfvermäktig ström, som dref vöfverskådlig is emot dem; och märkvärdigtvis hafva dock ala försök alltifrån Barentz tider städse blifvit gjorda blott i denna riktning. Kanske skulle man hafva bättre utsigter, att frå Atlantiska hafvet komma till Behrings sund, om man dertill valde den förra, .lIdeles försummade vägen? Rättegångsoch Polissaker. Då i dag åter polisransa! ningen med handelsbokhållaren Carre förekom, tilläts Carre att komma vå fri fot, sedan doktor Rossander i dag afgifvit skriftligt utlåtande att murmästaren Sandgrens helsotillstånd. är bättre och numeraicke fara förefinnes för AA EE ES Sää ———