Aftonbladet – 11 april 1859, sida 2

skickat dem en half gris, ett helt höns o. s. v, förutom små-maten. Och sen hu alla menniskor visste att Olagus nästa år skulle bygga ed galeas och bli sin egen kapten — då mor Britgen efter all rättfärdighets ordning blefve fru — räknade främlingsfiskaren ut att gåfvan skulle förstoras till en hel gris och minst två höns, nästa gång Pernilla tänkte utvidga de moderliga pligterna. När Gädda kommit utanföre tröskeln, vände han om hufvudet i den öppna dörren och såg då Tuve med mäkta stort och hjertligt deltagande söka intala mor Britgen något, och hon småmyste så vackert, men våg sedan med en rädd blick åt dörren, söm ledde öfver en liten gång till blå kammarn. . Svär påt! sade Gädda för sig sjelf. Men nu kom Tuve, -och så blef det än en gång afsked. Hvad var det j ville svära på? frågade främlingsfiskaren, då de åter voro i båten. Jag — ville jag svära på något... Nå, i alla fall mente jag i all tukt och ära, för ingen må tänka sig en tanke till att mor Britgen inte skulle vara en tuktig qvinna. Hvad i herrans namn; gamle Gädda, är det för konstetal j har emellan er sjelfver och eran tunga? J må veta att mor Esbjörnsson på Mörkön kanske är större helgon än sjelfva den lilla helgonmamselin i kapellgården... Det var en gång i förringsåret som jag rodde från Mörkön två resande herremän, och de hade en liknelse på henne, som gick mej djupt i sinnet, fast jag får tillstå att den inte var på rätt begripligt språk., Om du mins till den, så kan du låta mej höra! Jag är slängd i mångahanda uttydningsgåfvor. . Jo, den ene herrn sa: Hon liknar den heliga Brigitta, sa han — det är bara den skilnaden att mor Britgens ben inte komma