— British museum — denna ofantliga institution, som icke allenast innesluter flera bibliotek och naturhistoriska samlingar i alla riktningar, utan äfven konstsaker, som öfverraska åskådaren genom deras storhet och prakt, eger dock åtskilliga föremål, som äro England och dess nationalmuseum alldeles ovärdiga. Orsaken härtill anses ligga i den bristfälliga sammansåttningen af museets öfverstyrelse, hvilken består af mycket förnäma män, t. ex. biskopen af London, lordkansleren af England o. s. v., hvilka alla hafva fått en så klassisk bildning att deras. sinne och öga blott äro öppna för den s. k. klassiska konsten, hvaremot medelåldern, den etnografiska afdelningen, och — besynnerligt nog — allt som vidkommer Englands fornsaker och forntidsminnen äro alldeles försummade. I de senare åren har emellertid museets styrelse varit utsatt för och nödgats underkasta sig stränga förebråelser just för ofvananförda försumlighet. Det strängaste klandret föranleddes deraf. att styrelsen vägrade köpa en samling fornsaker, söm för omkring 8 år sedan blifvit funna och samlade i Kent. Priset var billigt, och dertill kom, att en rik engels man erbjöd sig att testamentera sin enskilta samling till det britiska musået, såvida syrelsen inköpte den nyssnämde från Kent. Anbudet afslogs ändock, men hvad man icke alls tänkte på, inträffade. En rik guldsmed i Liverpool, mr Josef Mayer, sade: då det britiska museets styrelse är nog oklokt att icke köpa denna samling, så skall jag inköpa den och Skänka den till ett museum, som jag vill inrätta i Liverpool. Samlingen köpte han äfven, och kort derefter ett par andra, som äfven varit tillbjudna muscets styrelse. M:r Mayer har således flera gånger bevisat hvad en privatman, äfven med ett mindre Kapital, kan uträtta, framför en så rik och mäktig myndighet, som det britiska mustets styrelse. Bland de svågaste partierna uti detta mustum är Jikvisst samlingen af antika gemmer, Hvad som fin