synliga. Koptenen frågade Nicolos öm detta vore fyrarne vid inloppet till Bosporen; denne svarade jakande härpå och rådde kaptenen att löpa in i Bosporen och ankra vid Buyukleman; men kaptenen samtyckte icke härtill, utan ville lägga bi. Nicolos Anutcnellos svarade derpå, att kaptenen vore herre ombord på sitt fartyg och kunde göra som han sjelf ville. Detta samtal egde rum sent på aftonen. Nicolos Antonellos uppmanades af kaptenen att dricka med honom, men vägrade: Vidare förklarar Nicolos Antonellos att han märkt, det kaptenen hade ondt i sinnet mot honom. Kaptenen Lagerhamn bad honom mycket ofta att komma ut och se efter fyrarne och efter land. Nicolos påstår att flera af besättningen vaktade på honom och att man gjorde i ordning ett rep för att hänga honom eller kasta honom öfver bord. Vidare förklarar han att kapten Lagerhamn vredgades, emedan han icke ville gå upp på däck. Kaptenen gick fram och tillbaka på kajutgolfvet, rökande sin pipa. Han fattade derefter en sabel och högg i bordet för att med hot tvinga lotsen gå upp på däck. Lotsen visade märken derefter i bordet. Nicolos Antonellos ursäktade sig dermed att han hade ondt i benet. Kaptenen anmodade honom nu på det bestämdaste att gå upp på däck för att se efter tyrarne vid Bosporen; men han svarade att han redan sett dem och erbjudit sig att föra fartyget till ankars, men kapten Lagerhamn hade ju sjelf icke velat. Laptenen gick nu ut och lotsen följde efter. Då lotsen kommit på däck, tog kaptenen honom vid handen och förde honom mot relingen. Flera man voro äfven uppe på fockråen för att göra i ordning galgen åt honom, medan en man stod vid styret. Då han, Nicolos Antonellos, såg detta, tog han sin d Ik och borrade den i bröstet på kapten Lagerhamn. Han förklarar sig hafva gjort detta för att frälsa sitt eget lif. Han gick derefter in i kajutan, hvars dörr tillspikades af styrmannen och manskapet.