fåstades ett vite af 5 . Då briggen, efter att hafva Tlemnat Galatz, den 6 Mars seglade från Sulina, lemnade lotsen Valiano fartyget och öfverlemnade sitt af kaptenen Lagerhamn undertecknade exemplar af kontraktet angående lotsningen, med ett å baksidan tecknadt qvitto, till lotsen Nicola Antonellos, jonisk undersåte, som medföljde briggen från Sulina, för att af denne öfverlemhas till kapten Lagerhamn emot bekommande utaf återstoden af lotspenningarne ienligt N. Antonellos påstående 8 f, men enligt styrmannens på Stenbock förmening emellan 4 och 5 2). Nicola Antonellos hade under vintern lotsat ett holländskt fartyg på Donau och ofta varit tillsammans ned kapten Lagerhamn, med hvilken besättningen på Stenbock alltid ansett honom vara i godt förhållande, hvilket de äfven under resan från Sulina tyckte fortfara. Antonellos syntes hafva medföljt från Galatz endast såsom passagerare, och då kapt. Lagerhamn bad honom lotsa, föregaf han sig icke tillräckligen känna Svarta hafvet samt dessutom hafva ondt i ett knä och derföre icke gerna vilja gå ut på däcket. Klockan omkring 5 onsdags morgon den 9 Mar: befunno sig kapt. Lagerhamn och Antonellos på akterdäcket, seende efter fyrarne vid inloppet till Bosporen. På ett lömskt sätt och, såsom det synes, utan föregående ordvexling, stötte Nicola Antonellos sin dolk i kapt. Lagerhamns bröst, hvarpå döden följde så godt som ögonblickligen. Då briggen inkommit i bugten vid Buyukdere, begaf sig styrmannen till Konstantinopel och underrättade hamnkaptepen Reppen om hvad som tilldragit sig. Anländ till briggen, fängslade hr Bödtker, med biträde af kavas serna, Nicola Antonellos, som förvarades ombord. Vid det förhör, som samma afton anställdes med den anklagade, erkände han sig hafva dödat kapt. Lagerhamn och uppgaf såsom skäl sin fruktan att kapt. Lagerhamn ville låta kasta honom öfver bord eller hänga honom i rå-nocken Då vid härvarande kgl. beskickning icke finnes något fängelse, så erbjöds engelska generalkonsulatets fängelse att begagnas till fångens emottagande. Ehuru turkiska myndigheterna på begäran lemnat bevakning på briggen Stenbock, der Antonellos förvarades, fruktade man dock att hans landsmän, hvilka alltid i stort antal finnas vid hamnen, under natten skulle kunna lyckas att befria honom, och det ansågs derföre rådligast att sända N. Antonellos till det engelska fängelset, hvilket äfven skedde, och förvaras han nu der. Vid det förhör, som der hållits, har han vidhållit sin första bekännelse angående mordet samt orsaken till detsammas begående. Såsom tillägg till ofvanstående berättelse meddela vi dels timmermannen Lundströms vittnesmål och dels den anklagades förklaring ur de hållna ransakningsprotokollen: Vittnet Pehr Lundström berättar följande : Jag Pehr Lundström är timmerman ombord på briggen Magnus Stenbock, är född i Skeleftå, 30 är gammal, samt aldrig anklagad eller straffad. Jag är hvarken slägt till Nieolos, den s. k. lotsen ombord, eller till kapten Lagerhamn. Jag hörde till kaptens vakt. Vi hade vakten tillsammans onsdags morgon den 9 Mars från kl. 4, och jag hade första turen vid styret. Jag hörde att kaptenen och Nicolos samtalade med hvarandra i kajutan samt att kaptenen anmodade Nicolos att lotsa fartyget in åt Bosporen. Lotsen nekade, emedan han påstod att kaptenen skulle kasta honom öfverbord, om han ginge upp på däck. Jag hörde kaptenen svara honom, att detta hvarken varit hans eller hans besättnings afsigt. Derefter blef det tyst ikajutan. Kapten Lagerhamn kom upp på däck och sade till mig att Nicolos fruktat för att han (kaptenen) skulle kasta honom öfverbord. Kaptenen frågade mig om jag hade hört samtalet med lotsen, hvartill jag svarade ja! — Lotsen kom nu ut från kajutan och höll högra handen under rocken. Kaptenen. stod på babords sida. Lotsen närmade sig honom helt nära. Kapten Lagerhamn tilltalade honom och sade: Här se vi bäda fyrarne vid inloppet till Bosporen. Kaptenen tilltalade honom på svenska, som lotsen förstod. Kaptenen Lagerhamn anmodade honom nu att lotsa fartyget in och lofvade betala hvad han fordrade. Lotsen svarade: what you speak, turn around of the light of the shore, Kaptenen svarade icke. Han stod till venster om lotsen, nästan långskepps. i Det förundrade mig att lotsen icke tog handen! bort från bröstet, men jag hyste dock ingen misstanke mot honom. Lotsen framdrog nu ur rocken) en dolk med högra handen och stötte den i kapten! Lagerhamns bröst. H Kaptenen föll emot styre!, under ropet: Jesus, hjelp) mig timmerman! Lotsen ryckte dolken ur kaptenens bröst och tog ett steg emöt mig för att äfven! mörda mig med dolken, men jag vred omkring ratten,, som slog till lotsens arm och sålunda afvände dolkstöten. Derpå-ropade: jag med hög röst: I Jesu namn, lotsen stack ihjäl kaptenen. — Jag sprang förut till skansen för att purra ut babordsvakten. Lotsen förföljde mig till kajuttröskeln. Jag sprang upp på ruffen för att försvara mig samt sökte efter ett skyddsvapen. Lotsen gick derefter in i kajutan. Styrmannen kom nu förut och sade att vi skulle gå akterut för att gripa lotsen. Babordsvakt hade då kemmit upp på däck tillika med två man af styrbords vakt, hvilka varit uppe och gjort focken lös. Löt sen lemnade nu kajutan och ropade att en man skulle; gå till styret, men ingen vågade sig dit. Lotsen begaf sig åter in i kajutan, jag vet dock icke om han. blef drifven dit af besättningen eller om han gick af sig sjelf, men förmodar det senare. Vi tillspikade nu både dörr och fönster på kajutan och man hindrade honom att komma ut, då han försökte att spränga kajutdörren och fönstren. Så väl jag som flera af besättningen talade sedermera med lotsen genom fänstret. Han yttrade då: det var bättre att jag dödade kaptenen än att han skulle kasta mig öfver bord, ty jag är en fattig man och min familj skulle komma att lida nöd, men kaptenen var rik och hans familj är ingen nöd med. Lotsen visade mig och besättningen den dolk, hvarmed han dödat kaptenen, Jag såg honom sjelf slicka blodet af dolken., Rörande mördarens förklaring innehåller protokollet : Den anklagade förklarar sig heta Nicolos Antomellos samt vara född i Cephalonia. Han vore nu 28 år gammal samt brukade uppehålla sig dels i Konstantinopel, dels i Galatz och Ibraila. Han hade söndagen den 6 Mars 1859 kommit ombord på brigsen Magnus Stenbock i Sulina och hade följt med på resan icke såsom lots, utan såsom passagerare. Vidare förklarar han sig hafva i Sulina, Tultscha och Galatz till kapten Lagerhamn utbetalt en summa af 15 f, mot vilkor att få denna summa iterbetald i Konstantinopel. Han vore äfven innehafvare af en fordran, stor 8 , på kapten Lagerhamn; hvilken fordran öfverlåtits till honom af den förre lotsen Nicola Valiano, hvilken lotsat Magnus Stenbock från Konstantinopel till Galatz och lerifrån tillbaka till Sulina. Nicolos Antonellos berättar vidare, att första dagen efter afresan från Sulina rådde det bästa förstånd mellan kaptenen och honom. Andra dagen frågade Lagerhamn lotsen, om han kunde se land, och då Nicolos Antonellos nekade härtill, yttrade Lagerhamn till honom: Ditt svin, du är lots och ser icke land; Nicolos Antonellos tackade kaptenen för delta hans tilltal och teg.