Aftonbladet – 8 april 1859, sida 3

godo. välfägnaden och göra aldrig ondt åt någon, som inte sjelf vill bränna sej. Gädda var ieke den mannen, som ofta råkade ur koneepterna, men vid gubbens småsluga blinkpning och ord hade detta så när skett. Han hade dock lyckligtvis hunnit svälja både osten och förvåningen, då Tuve kom tillbaka, och dertill hade han hunnit att smugla en till försigtigbet manande blick åt främlingsfiskaren, som beslutat att faga en underordnad skepelse och derföre tills vidare låtsade hvarken höra eller e; Jag har talt med honom! sade Tuve och gjorde n knappt märkbar nickning åt Gädda. Stor tack! Skulle han vara till träffandes? Han väntar er : med kamraten i. blå kammarha CC . Medveten att han kom i spejareafsigter och varnad af den gamles ord, kände Gädda hjertat ordentligt bulta i bröstet, då han trädde fram för den allvarsamme Olagus: Blå kammaren liknade ett slags kontor med svarta stolar och svart pulpet. Några sjöstycken . prydde väggarna jemte diverse lodbössor-och finare redskap: Vid pulpeten satt Olagus och skref med många pappersbundtar omkring sig. å gästerna stigit in, dick hän dem ett par steg till mötes. Det var fullkomligt tydligt att de så kallade stormännen hemma hos sig sjelfva i alla afseenden iakttogo värdskapets lagar. Sitt!s sade han med sin korta och starka ton. bi3 tv oe z Sedan detta skett och äfven bröderna intagit sinä platser, Yttrade Tuve, som alltid hade underhandlarens rol: De här båda männen komma från patron Hjelm på Svartskär att erbjuda oss ingå i andel (Forte, följer.)